Förintelsens minnesdag 27.1 Judarna

Fredrik den Store av Preussen, som var mer eller mindre ateist, lär en gång ha sagt till sin livmedikus som var mycket from: ”Ge mig ett bevis för att det finns en Gud. Men skynda dig, jag har bråttom!”

Läkaren svarade kort och gott: ”Judarna, Ers Majestät.”

Det är fantastiskt och övernaturligt att se judarna fira sabbat och omskära sig århundrade efter århundrade i diaspora och genom alla sorters assimileringsförsök. De har förföljts sedan årtusenden av regenter – tänk på Esters bok i bibeln som berättar om Mordokai som ville utrota det judiska folket för att det inte knäböjde inför regenten utan endast inför Gud. De har förföljts av kyrkan för att de inte låtit döpa sig och de har anklagats för att försöka ta över hela världen på listigt vis (Sions protokoll) och den ena pogromen i Ryssland har avlöst den andra i modernare historia. Men de lever kvar. De har fått tillbaka sin lilla bit land – Israel. Sedan anfallet den 7 oktober och kriget i Gaza har antisemitismen blossat upp och visat sitt fula ansikte.

Judarna har utvalts och avskilts för uppdraget att vara ett tecken för världen och bära Guds frälsningsplan till fullbordan – inte för att de är bättre utan för att Gud utvalde ett folk ur Abrahams son Isaks säd och det för evig tid. Vi behöver inte bejaka allt judar gör och säger eller tycka om deras utrikespolitik, men vi behöver förstå judarnas kallelse som Gud inte tagit tillbaka. Uppdraget har inneburit ett stort lidande för de utvalda. Det är ingen trevlig uppgift. Men judarna är och förblir ett synligt tecken på vår evige Gud som älskar oss mänskor och vill att alla ska bli frälsta. Hans förbund med judarna är evigt och hans löfte till oss om Jesu Kristi försoningsverk är evigt.

Vi får inte glömma andra världskrigets försök till total förintelse av judarna – men vi kan minnas att det gjorts försök tidigare och det är också målet idag för Hamas. De här förintelseförsöken är inte hemliga.

Guds folk kommer ännu att få lida. Bibeln är tydlig med att Jesus återvänder när vi icke-judar har fått höra evangeliet i hela världen. Jesus kommer tillbaka med fötterna på olivberget, som han lovat, och då förenas vi alla i vår tro på Messias – judar och kristna. Då känner judarna igen sin Frälsare. Vi är inte ännu där. Men vi får bedjande vandra i tro på att allt Gud lovat uppfylls. Vi får välsigna judarna som gett oss frälsning genom juden Jesus och vi får be att Guds stora plan för mänskligheten fullbordas. Det är förunderligt.

Gud med oss.