Dofternas värld är stor och djup

Catherine Granlund 29.12.2025

Hyacinten är min viktigaste julblomma. Det finns ingen vinterdoft som slår hyacintens doft i huset, trodde jag, tills jag skrev ner det. Men genast trängde grandoften sig på och gjorde anspråk på en delad första plats eller åtminstone en andra plats runt jul och så rullade mandarinerna inför mig. Jag minns att min kollega i november skalade en mandarin i personalköket och genast reagerade jag på att julen närmar sig. Mandariner och nejlikor, just det.

Våren har också sina dofter: syrenen. Vårvädret får inte vara för varmt så att syrendofttiden går för fort. Det är absolut nödvändigt att plocka en liten syrenblomma, alltså inte en klase – utan en liten enskild blomma och hålla den i handen för att med jämna mellanrum lägga den under näsan och dra in doften.

Humlornas och min sommarfavorit är vresrosen – den utjagade, feldömda och mycket saknade ros som jag var jag än vandrat: i Grankulla passerande parkeringsplatsen vid stadshuset brukade sticka näsan i rosorna och akta mig för bin och humlor som ständigt konkurrerade om platsen, stranden i Sibbo där vresrosen funnits i blåsten lika liten eller lika stor sedan barndomen, på Fölisönpromenaderna vid havsbandet – anhalter av vresrosinandning – och jag undrar var bina och humlorna nu håller hus när rastplatserna och tankstationerna grävts upp och kastats bort.

Har hösten en doft? Är det mognadens, förmultningen, våta löv, jord, mossa, skog?

Har du en doft som gör dig lycklig (nybryggt kaffe? Rostbröd? Nyslaget hö? Rökt sik?), som ger dig livsglädje? Dofter är viktiga. Vi som kan njuta av och leva bland dofter är privilegierade. Många minnen gör sig påminda via luktsinnet – både goda och dåliga. Utedasset? Fiskleverolja? Rå fisklukt på fingrarna? Ved som brinner, tångdoft, stall, nygjord asfalt, våt ylle – var rör sig minnena? Dofternas värld är stor och djup.

Den hoppfullaste doften är väl Kristusdoften, som Paulus skriver om i sitt brev, som vi får föra in i det nya året. Den får vi ge och dofta in alla årstider. Den håller till och med över årstiderna in i evigheten.

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

KATASTROFHJÄLP. Esbo kyrkliga samfällighet har anslagit 30 000 euro i katastrofhjälp för civila offer i det pyrande kriget i Gaza. Hjälpen förmedlas av Finska Missionssällskapet (FMS). 22.10.2025 kl. 14:39

betraktat. Hur älskar jag någon jag aldrig har sett med hela mitt hjärta, hela min själ och med hela mitt förstånd? Är inte det att kräva lite mycket av mig? 19.10.2025 kl. 19:30

KONSTDONATION. Konstnären Rolf Holm donerade under fredagen 45 tavlor till Borgå stift. Planen är att konsten ska ges vidare, berättar biskop Bo-Göran Åstrand. 17.10.2025 kl. 16:44

HERDETJÄNST. Fredrik Kass söker kyrkoherdejobbet i Korsholm. Han har varit kyrkoherde i Kvevlax sedan år 2019. 17.10.2025 kl. 15:24

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00