Vad vill jag befria mig från?
I adventstider vill jag försöka släppa greppet om mycket av det jag tror att behövs för att det ska bli ”en bra jul” (eller ett bra liv överlag, för den delen).
Behöver jag verkligen all den här maten? Behöver jag ha det perfekt städat i alla skåpen? Behöver jag visa upp ett estetiskt, läckert och lyckligt julmys på sociala medier? Det är så lätt att dras med i kommersiella och trendhajpade signaler om hur det borde vara, fast det kanske inte ens passar in i min egen vision av julfirande.
Det är också lätt att glömma att advent historiskt har varit en fastetid. Den lilla fastan var inte lika strikt som den stora fastan inför påsken, men ändå en tid av återhållsamhet, förenkling och bön. Lilla fastan kan bli en stillsam påminnelse för oss idag: om vi håller det materiella stökandet och fixandet inom rimliga gränser kanske vi orkar också med lite varsam inre julstädning?
Städandet, röjandet och avståendet i mitt inre är inte till för att bryta ned eller tävla om vem som är duktigast i försaka något. För att något nytt ska få rum måste man bli fri från något, om det så är materiella saker eller kanske stolthet, oro eller kontrollbehov.
Stunder av stillhet nu i adventsljusens sken kan hjälpa mig att urskilja vad som är viktigt och vad jag kanske kan befria mig från. Det kan ge mig mod att lite släppa den ständiga kontrollen, att andas friare och med lite mindre stirrig blick kasta mig in i Guds skapardans som pågår i mig och omkring mig.





















