Så älskade Gud världen

Man kan säge "jag älskar dig och bryr mig om dig" på många sätt. Jag sitter och skriver en lista på mat till församlingens julmiddag. Kålrotslåda, morotslåda, potatislåda, rosoll, skinka, gravad lax och sill, kanske något till. Jag funderar på vad som hör till ett traditionellt julbord och hur mycket det kan behövas av allting. I vår församling har vi ingen värdinna eller husmor som skulle sköta matlagning och servering. Vi kan antingen göra maten själv eller beställa från ett centralkök i samfälligheten. Det svåraste är att beräkna åtgång så att det går jämnt ut och blir så litet svinn som möjligt. Det är otroligt svårt att veta vilken rätt som blir det här årets succé. Diakoniarbetare, präster, en kantor, ungdomsarbetsledare, barnledare och vaktmästaren, alla involveras för att skapa en lyckad fest.

Jag minns tillbaka på förra årets julmatsservering. När vi hade hälsat gästerna välkomna med några inledningsord bjöd vi in till maten. Så fort jag sagt varsågoda gick en av gästerna med bestämda steg till matbordet och försåg sig med gravlaxen. Tallriken var till hälften fylld med lax, på restenlitet potatis och skinka. Hen sade att fisken är det absolut bästa på julbordet och att det är så sällan hen har råd att unna sig fisk. Vi är flera som tycker om fisken och den tog snart slut. Vi måste alltså ha mera fisk i år.

Att bjuda på mat är en kärleksgärning, vårt sätt att visa omtanke och uppskattning. God stämning, julmat, sång och andakt är allt som behövs för en lyckad fest och det vill vi göra för våra församlingsmedlemmar. Om man bor ensam gör man sig kanske inte besväret att laga av alla sorters traditionella julmaträtter. På vår fest får var och en äta sig mätt tillsammans med andra och får hoppeligen med sig litet julglädje i advent.