Ett talko i tankearbete

Mia Anderssén-Löf 05.07.2025

Vinden inifrån stan för med sig med en doft jag inte känner igen och jag andas in den. Semesterns första djupa andetag.

En vän berättade att hon brukar baka havreflarn på sin första semesterdag. Hon gör det för att markera att nu har hon semester och tid för göra i sig onödiga men trevliga saker.

”Vad vill du göra med din semester?” frågade min älskade när jag kom hem från domkapitlet i eftermiddags och slängde mig i en solstol. ”Jag vill skriva,” svarade jag.

Jag älskar att skriva. Eller snarare är det tankar och tankeutbyte som jag älskar. Jag älskar utmaningen att försöka få ord på det obestämda. Jag älskar att se det som var en vag känsla, en halvtänkt tanke, få form och bli tydlig i ett samtal.

Och kanske är det en tolkning som kräver lite viljestyrka, men jag tänker att en skriven text är ett samtal – om än lite styvt och otympligt, eftersom jag inte kan höra vad du tänker.

Appropå tankar, håller jag på att läsa Filosofia raakana: johdatus kyyniseen realismiin av Timo Airaksinen. Han skriver att det är omöjligt att förstå en annan människa. Våra inre världar kommer aldrig att mötas. Det är miljontals ljusår från en värld till en annan. Avståndet från dig till mig kräver mer än en livstid att överbrygga.

Orden vi använder har olika nyansskillnader hos olika människor, också mellan oss som pratar samma språk. Våra erfarheter och kontexter påverkar hur vi använder och förstår ord. Därför kommer vi aldrig att prata samma språk, även om vi pratar samma språk. Därför förblir var och en av oss som en ensam galax i universum. Ett lost case, menar Airaksinen.

Men kanske är jag inte tillräckligt cynisk för Airaksinen, för jag ser inspirerande utmaningar. Ju mer man pratar med någon, desto bättre blir man på att läsa den andra. Man noterar ordval, känner igen tonlägen och dynamik. Minspel och kroppspråk.

En utmaning är alltså att ge varandra ännu mer tid, lyssna ännu noggrannare. Man kan också göra sig själv mer läsbar genom att vara tydlig och modig.

Men det är kanske inte den största utmaningen.

Att veta vad det är man vill berätta – att känna sig själv och sin inre värld – är kanske en ännu större utmaning. Att stå stilla så länge att man hinner förstå vad det är man ser kräver numera ett medvetet beslut, en rutin – kanske t.o.m. en livsstilsförändring.

Tidsandan är en stark underström. Det är lätt att låta sig föras av den.

Och det tror jag är en av orsakerna till att populistisk politik får understöd också i en värld som borde vara upplyst, medveten och självledande. Om man inte leder sig själv, om man inte tar sig tid att tänka, blir man sårbar för enkla lösningar. Förenklade lösningar.

Tänker vi efter, vet vi bättre.

Vi vet bättre än att Finlands flyktingpolitik är orsaken till välfärdssamhällets kollaps.

Vi vet bättre än att incels är en slaggprodukt av jämställdhetsarbetet, med självmordsstatisk och könsrelaterade våldsdåd som följd.

Vi vet att en sval sommar inte betyder att den globala uppvärmningen är ett påhitt. Vi vet att det inte är hållbart att tänka att finländska koldioxidutsläpp inte är något att bry sig om eftersom vi är en så liten del av världen.

Vi vet att det bara var i filmer på 90- och 00-talet som allt slutade lyckligt eftersom USA alltid räddar världen.

Vi vet bättre än att tro att så länge en stat är en demokrati, är allt som det ska. Idag vet vi att en demokrati är bra eller dålig, allt i relation till hur informerade val de röstberättigade gör – och under förutsättning att demonkratins integritet försvaras, i varje ny tid.

Vi vet bättre än att bekänna marknadsekonomin som världens enda okränkbara kraft och villkor.

Vi vet bättre än att tro att matbuden på elscootrar är självständiga företagare som har förutsättningar att själva se till sina arbetsvillkor och sitt socialskydd.

Vi vet bättre än att tänka att Guds beskydd inte räcker till för den som hittar ro i något annat än bekanta uttryck för andlighet, och vi vet bättre än att tro att människan kan prestera sin egen frälsning och få frid av sin egen kraft.

Vi vet bättre än att tro att några bärande röster och institutioner i kyrkan bestämmer vem och vad Gud välsignar.

Jag tror på människans förmåga att lyssna, tänka och växa. Jag tror att Gud hjälper sin värld och sin mänsklighet. Därför tror jag också att världen kan bli mer rättvis och hållbar. Livet, i all sin skörhet, kan vara skönt och vackert.

Men inte utan medvetenhet och vilja.

Världen behöver ett talko i tankearbete.

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00