Om du vill berätta, så vill jag lyssna

Mia Anderssén-Löf 05.05.2025

Skulle jag inte vara präst, så skulle jag nog arbeta med barn. Kanske på dagis. Jag älskar det genuina och omedelbara hos små människor. Och när de blir större söker jag fortfarande komma i samtal med det barnet, som jag tror att finns i varje människa.

Ibland är det lätt. Ibland är strukturen i en människa tydlig och bekväm för henne själv, medvetandegjord. Men ibland är överbyggnaden så arkitektoniskt genomtänkt att det är svårt att se vilka balkar som är bärande.

När himlakören är på hörbart avstånd - när evigheten kommer nära - är det lättare att höra människans eget ljud. När smärta eller glädje, förtjusning eller förfäran, nyfikenhet eller längtan överrumplar en, då framträder det genuina, omedelbara och sårbara. Om det tillåts, och har tillåtits.

Det är ett privilegium i mitt arbete som präst, att jag får komma människor nära.

Under veckoslutet var jag och min familj på en församlingsutfärd som barn- och familjearbetet ordande. Jag såg hur församlingens barnarbetsledare arbetade. De hjälpte någon med bältet i bussen, ledde en sångstund, småpratade, snöt en näsa och höll andakt. ”Jag kan vara med barnen, så får du duscha i lugn och ro.”

Kyrka, när den är som mest sig själv. När den ser till den lilla människan, som kan vara av vilken generation och vilket format som helst, och frågar: Vad vill du att jag ska göra för dig? Vad behöver du?

Jesus ställde den frågan till människor som tydde sig till honom, även om han antagligen visste svaret. Det tycker jag är spännande. Om Jesus ställde den frågan, med all den insikt han som Gud av Gud hade, så behöver vi säkert också göra det.

Vi kan tro oss förstå och veta vad det är vi ser i människor vi möter, men det finns alltid så mycket mer att veta, också om de människor som står oss allra närmast. Varje människa är sitt eget universum, sitt eget outforskade världshav.

Och jag vet inte om Jesus ställde frågan som ett exempel för oss, eller därför att det överlag gör oss gott att få formulera oss. Kanske behöver vi få berätta vad vi behöver för att bli tydligare både för oss själva och för andra.

Min vän Mari Puska, kyrkoherde i Mariehamn, sa en gång: ”Hur kan vi någonsin vända ryggen mot Kristus om vi vänder oss mot människan och frågar: Vad kan jag göra för dig?”

Nu är jag i Åbo och Kyrkomötet, kyrkans högsta beslutande organ, har börjat sin vårsession. Den här veckan frågar jag och 108 andra av kyrkan: ”Vad vill du att vi ska göra för dig?” Vad kan vi göra för Kristi kropp? Vad för Guds rike framåt i vår tid och vår kontext?

Vi är beslutsfattare, förtroendevalda. Alla församlingar har sådana. Alla församlingar har församlingsanställda. Människor som församlingen kallat att som arbete eller mot arvode fråga: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"

Jag hoppas att vi som beslutsfattare, förtroendevalda och anställda ställer oss inom hörhåll, så att vi hör vad Kristi kropp, den lilla människan, berättar om sig själv och sina behov. Den kommunikationen och kontaktytan behöver kyrkan för att fungera. Det kräver mod både att fråga och att lyssna, och alla kan göra bådadera, men för kyrkans förtroendevalda och anställda är det en del av uppdraget.

Om du vill berätta, så vill jag lyssna.

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

Bok. De här kommentarerna från sina elever har fått Krister Lillas att börja skriva fantasyböcker med Amanda Öhberg Dias som illustratör. De vill väcka läslusten genom fantasivärld. 4.3.2026 kl. 20:08

LEGO. Utanför kyrkan går ett fotgängarstråk, och där, vid fönstret, knäböjer barnen och kikar in. Här finns staden Grankulla – men i lego! ”Det är byggt av någon konstnär”, går ryktet bland barnen. Men byggare är prästen, forskaren och legofantasten Kari Kuula. 4.3.2026 kl. 19:41

drogmissbruk. Karl Peltonen har under de senaste sju åren haft både penthouse på Malta och sovit i kartonger i parkeringshallar. Nu är han erfarenhetsexpert för rusvårdsföreningen Kran. Och ser det finlandssvenska dolda missbruket under ytan. 3.3.2026 kl. 10:00

domkapitlet. Domkapitlet valde idag vid ett extrainsatt sammanträde Jessica Emaus till ny stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet. 4.3.2026 kl. 15:16

Topelius. På 1800-talet var historiska romaner trendiga ute i Europa. – Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius utgör ett finländskt exempel på hur författare genom den historiska romanen utforskade nationer, säger forskaren Erika Boije. 2.3.2026 kl. 19:49