Om att ha allt vi behöver

Maria Sjölund 28.02.2025

”Yeeeeeh”! Femåringen sträcker upp armarna i luften och det går inte att ta miste på glädjen över att se mig. Vi har träffats en gång förut. Då var det tråkigt och han ålade under bordet, suckade och knarrade medan mamman och jag pratade. Nu var det annorlunda. Jag är förmodligen ett av få bekanta ansikten på ön. Jag ska lämna några kassar med kläder till den nyanlända familjen. Min plan är att bara överräcka dem i dörröppningen, men mamman drar in mig över tröskeln och pekar på mina skor och min jacka. Hon vill att jag stannar en stund. Vi har inget gemensamt språk, med gester och miner kommunicerar vi. En språk-app i telefonen blir vår tolk.

Inne i lägenheten tar femåringen mig i handen och visar mig ivrigt runt. I hallen hänger fem jackor och fyra par skor står i skohyllan. I salen finns två sängar samt en spjälsäng och några få leksaker. I ett sovrum sover en bebis i en vagn, i ett annat rum sitter en syster vid sitt skrivbord och storebror sitter vid köksbordet. Det är avskalat, för att inte säga lite naket i deras hem. Inga mattor, inga gardiner eller tavlor. Inga prylar strödda här och där. Det ekar lite tomt. Femåringen visar mig hur jag skall sätta mig på stolen vid köksbordet. Mamman början plocka ur klädkassarna och efter några plagg letar sig ett par tårar nerför kinden. Hon tittar på mig och utbrister något som nog betyder tack. Tack så mycket! De vill bjuda mig på något. Det är konstigt, för vi ”pratar” och förstår varandra, fast det egentligen inte borde gå. Det är en familj med mycket kärlek, trots att familjen varit med om mer än de flesta och trots att en familjemedlem är kvar i hemlandet, eller kanske tack vare det?

Jag frågar via appen, om det är något de behöver. ”Nej”, svarar mamman, ”vi har allt vi behöver”. Kärl, kastruller? Hon öppnar skåpen och visar att de har några tallrikar, glas och bestick. Jag får några hemlagade kolor i en påse. Jag frågar en gång till om det finns något de behöver och hon upprepar att de har allt de behöver. En stund senare nämner hon i alla fall fem saker som de skulle uppskatta att få. Jag lovar att ordna det.

Lite omtumlad lämnar jag lägenheten med min kolapåse i handen. Jag upplevde att de ingenting hade i sitt hem, hon upplevde att de hade allt. Jag skäms lite när jag tänker på mitt eget hem med fulla skåp och lådor och att jag ändå ibland upplever att jag inte har tillräckligt. Jag fick en påminnelse om att saker och egendom inte är avgörande för upplevelsen av att ha allt. De har varandra – de har på det viset allt, trots att de saknar mycket av det som vi tar för givet att ska finnas i ett hem.

Några dagar senare möts jag av ett glatt ”Yeeeeeh”, när jag kommer för att lämna sakerna de önskade. Den glädjen! Både över återseendet och de saker jag hade i kassarna. Den glädjen – den är ömsesidig!

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36