Frågesport om advent
Vi firade lilla jul hos min syster och jag hade gjort min första (och enda frågesport) till kvällen. Det har varit vår yngsta son som knåpat ihop kluriga frågor men ett undantag i år (han gör sin militärtjänst och hinner inte). Mina sju frågor handlade bland annat om vinterkriget, blå måne, hur många trädarter forskare tror att det finns på jorden och vad Bob Dylan heter på riktigt. (De tre sista frågorna skrev jag i bilen på väg till festen.)
Men så behövde en fråga gälla kvällens tema: advent, så jag ställde en abcd-fråga om vad det latinska ordet advent betyder. Kunde det vara väntan, stjärnfall, ankomst eller fullbordan? De flesta svaren blev väntan. Och det är ju precis det vi talar om och det vi gör denna underbara adventstid. Barnen och vi har väntat på nästa ljus att tända, vi väntar på julmat, julklappar och samvaro. Oftast talar vi endast om väntan - och det i bemärkelsen att vi väntar på julen. Men kanske nämner vi också att vi väntar på Hans ankomst.
Advent betyder ankomst och nu är det sagt. Fast vi väntar och väntar på allt möjligt. Och den kristne väntar både på det som redan skett: Jesu födelse och dessutom på Jesu andra ankomst. Något har kommit som vi vill fira och något ska ännu komma när basunen ljuder.
Matteus skriver i sitt evangelium att vi inte ska låta oss luras av allehanda rop om att Han redan kommit och är där eller där. När Jesus kommer sin andra gång ska hela världen se det från öst till väst och tiden före ska vara omtumlande och kärlekslös, rebellisk och mörk.
Konungarnas konung kommer med glädje, kärlek, fred och hopp – redan idag till oss som tar emot. Det är en fri gåva. Gratis får vi frälsning och frid och gratis ska gåvan ges vidare. Vi få be: Kom, Herre, kom! Rena mitt sinn, för adventstiden inom kyrkan är egentligen en fastetid. En tid av förberedelse för Konungens ankomst. Det är viktigt att vi är redo, att våra hjärtan säger ja. Fridsfursten kommer – det är vårt hopp i en söndrig värld!
