Löftena kunna ej svika

Catherine Granlund 21.10.2024

Under klara höstnätter syns inte endast kometer, flygplan och satelliter i skyn utan utanför staden öppnar sig himlavalvet med stjärnskatter i oräknelig mängd. Det glittrar och rör sig, glimmar och gnistrar mot den mörka fonden. Då blir människan liten och jag undrar hur Gud kan ha koll på oss alla – stjärnor och människor. Till och med hårstråna på våra huvuden är räknade, säger Jesus.

Abraham stördes inte av stadsljus och fick blicka upp mot sin svarta himmel för att urskilja än mer stjärnor, vidsträckt, oändligt – och så säger Gud att Abrahams barn ska bli lika många som stjärnorna på himmelen. Abraham såg upp mot de blinkande stjärnorna och mottog löftena för sitt folk och trodde.

I psalm 398 sjunger vi om att löftena inte kan svika. Nog våra – för i vers fem står det att vi också ska tro när ”vännerna svika, tro när blott en står kvar”. Det är Guds löften vi sjunger om: ”Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har”.

Och Jesus har lovat oss mycket!

Han har sagt att våra synder blir bortstrukna när vi i tro tar emot förlåtelse. Han har lovat att han är mitt ibland oss när två eller tre samlas i Hans namn. Han har lovat besvara våra böner som vi ber i kärlek. Han har lovat oss evigt liv – ett liv bortom jordelivet där ingen synd mera finns. Han har också lovat vara med oss alla dagar till tidens slut.

Jesus har gett oss många löften och de står kvar. Men han säger också att han vill att vi följer honom, att vi lyder honom, att vi ska älska våra medmänniskor, att vi ska bära vårt kors, att vi ska vara ett i honom. Frälsningen handlar om att bara tro av nåd. Men resten handlar om att lägga dagen i Hans händer och be om ledning och hjälp för Jesus fodrar inte lite, han vill ha allt. Han gav också allt till oss.

Må Jesus som är Livets ljus idag hjälpa oss att ge någon annan lite ljus, lite hopp eller uppmuntran. Carola Häggkvist sjunger om det lilla ljus vi har. Det får sättas fram och lysa klart.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28