Det jag inte ville tänka på men ändå tänkte på
År 2018 när Sverige delade ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” till alla hushåll blev jag ganska förvånad. Att det officiella Sverige tog ordet krig i sin mun – då när de flesta av oss inte var rädda för krig i närregionen - var häpnadsväckande. Nu när den värsta rädslan för att Ryssland skulle attackera Norden, i alla fall tillfälligt har lagt sig hos mig och många andra kan jag skriva det här blogginlägget.
Våren 2022 var i alla fall jag rädd. Men jag höll tyst om mina krisplaner, eftersom jag tänkte att jag gör andra personer oroligare ifall jag berättade om vattenrenare, rullar med silvertejp och papperskartor över Norden. Inte var jag den enda som tänkte så, men jag märkte att det inte gjorde mig gott att läsa om finländare med flykt-ryggsäcken färdigt packad i tamburen. När min syster fick höra om en av mina mer konstiga ideér frågade hon om jag trodde jag var tsarinna (som syr in smycken i sina klänningsfållar). Det skrattade jag mycket åt. Svart humor har nog mer betydelse än vad man tror.
Det här är fortsättningen på blogginlägget om kvinnors frivilliga eller obligatoriska insats för Finland i fredstid. Här funderar jag på ett scenario där – Gud förbjude – Finland skulle vara i krig. I dagens Finland där varje arbetsplats ska kartlägga risker och det finns bestämmelser om hur första hjälp-väskorna ska se ut enligt personalstyrkan är jag säker på att myndigheterna har planer för hur skydda befolkningen i kris eller krig. Jag tror att det finns planer för hur samhället ska fungera och hur befolkningen vb kan evakueras.
De här planerna är naturligtvis inte offentliga. Det jag själv känner är viktigt ifall kvinnornas andel ökar i Finlands arme är att det skulle finnas klara regler för vad som gäller i familjer där båda föräldrarna ingår i reserven. Det som gjorde mig mest nervös efter att Ryssland anföll Ukraina var när jag läste ett inlägg på Facebook av en ung mamma som hade en nyfödd baby. Hon ingår i reserven och frågade i ångest vad hon skulle göra ifall krig bröt ut i Finland. Jag tror nog att de som svarade menade väl, men när de skrev om att hon i så fall bara ska göra det hon är utbildad för – fara och försvara Finland så att hennes och andras barn förblir trygga, så skar det nog i mitt hjärta. Även i krig måste alla barn ha rätt till en närvarande förälder. Nyförlösta mammor ska inte skickas bland de första till fronten.
Mitt yrke gjorde också att jag blev nervös. Jag är ingen akutläkare. Jag skojade med galghumor att skickas jag till något sjukhus för att arbeta får jag ta barnen med mig så får de spela Brawlstars medan jag rondar. Sedan fick jag ångest på riktigt innan jag fattade beslutet att hur opatriotisk jag än eventuellt kan anses vara far jag ingenstans utan mina barn. All heder åt svenskarna som tog emot krigsbarn 1939-1944 och all heder åt familjerna som ville rädda sina barn, men om en liknande evakuering någongång behövs måste den göras på ett annat sätt, utan att barnen skiljs från sina föräldrar.
