I livets alla förhållanden får jag söka mig till ljuset

Catherine Granlund 08.01.2024

Luften kändes ljummen mot huden när jag vandrade där ute i minus fem grader. Underbart att vara lättare klädd och att inte frysa! Skulle en sydlänning förstå det här? Ljummen luft i minus fem grader. Och det är sant just nu. Men minus fem grader i början av hösten är så kallt att jag nästan paralyseras. Kläderna knastrar, håret är elektriskt, huden skriker att nej! Inga minusgrader.

Många gånger är det inte ordet eller händelsen som får mig upprymd eller som får mig ur gängorna. Det är startpunkten inom mig själv. Vad hör min trötta kropp? Vad planerar mitt pigga sinne? Klart att mycket faller inom vardagens lunk utan höjder eller dalar, men i brytningspunkterna mellan de stora temperaturskillnaderna kan omdömet svikta ordentligt. Objektivt ser det besynnerligt ut, men subjektivt är det ändå så det är och upplevs.

Nu finns en tröst för mig de mörka stunderna, de trötta, sorgsna perioderna: Jesus Kristus är densamme igår, idag och i morgon. Han står med utslagna armar och väntar på oss kantstötta människor som är leda på nyhetsrapporteringar, sorgebud, sjukdomar, försämrade levnadsvillkor, klagolåtar och orättvisor. Han står och strålar och inte bara pekar på ljuset utan är själva ljuset. I Hans närvaro, läsande Hans ord, bedjande, vilande, tackande kan jag på riktigt leva i ett hopp. Jesus säger att han är uppståndelsen och livet, att han är världens ljus, att han är vägen. Han är.

I livets alla förhållanden får jag söka mig till ljuset. Och det hjälper också med stearinljusen på borden. Stjärnan i fönstret eller adventsljusstakarna tar vi sällan bort förrän i slutet av februari då vi tycker att ljuset tagit kommandot. Ljuset Jesus hängs inte tillfälligt i fönstret eller bränns ut i ljusstaken på ett bord.

Guds ljus. Det kallar, det lyser i tunnelns slut, det genomskådar och det för till stilla vatten. I ljuset både syns och försvinner tingen i rätta proportioner. Tänk att få tillhöra Jesus och veta att när jag faller tar han emot, att mörkret inte bara är mörkt för ljuset har besegrat mörkret. Och när jag reser mig är han också där. Och han är där för dig.

Han räcker för hela världen.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45