Vara ensam för att tänka

Catherine Granlund 13.03.2023

Jag mår inte bra om jag en längre tid bara sveper genom dagarna som en disktrasa som torkar av bordsytorna. Och så känns det emellanåt när man ska hinna jobba fulltid, göra middag, sköta hem, ha dåligt samvete för den ogjorda gymnastiken - för i min ålder ska man gympa än med det ena och än med det andra för alltid brister det någonstans om man inte har muskler på all världens ställen. Och så är det de sociala medierna, mamma blir sjuk och behöver stöd och jag är orolig, den äldsta sonen har sina svårigheter och den yngsta funderar på framtid och vidareutbildning och så är det sen kväll och morgon igen.

Trots att du inte närmar dig sextio (och märker att återhämtningen av dagens mödor drar ut), kan du kanske ändå känna igen dig i att tempot är högt, tingen omkring mångahanda. Så många att vi inte alltid hinner tänka, och hela jag skriker efter att få vara avskild – och så när jag får min chans somnar jag – när jag borde ha njutit av ensamheten.

Därför älskar jag fastetiden för det är en kollektiv tid att dra sig tillbaka. Och det hjälper att tiden är uttalad. En tid att skala av, att byta litteratur, att göra enkel mat, att lyssna inåt, söka Gud och mig själv och min relation till min omgivning.

För att leva behöver jag både ensamhet och människor. Andra mänskor formar och slipar mig så att jag märker mina svagheter när jag måste konfronteras med dem eller får nya perspektiv genom ett samtal. Men för att lyssna och bearbeta behöver jag ensamheten. Tankarna behöver få rymd inom mig och i tystnaden förankras och silas livet. Här i ensamheten talar Gud när han uppmuntrar, ansar eller visar följande steg.

I Paul Austers ”Minnets bok” skriver han om den treårige pojken som efter att ha lyssnat på en berättelse dels utan bilder säger: ”Det är skojigt att tänka sig det vi inte kan se.” En annan gång stängde pojken in sig på toaletten och kom inte ut igen. Pappan frågar genom den stängda dörren vad han gör där inne? ”Jag tänker”, svarar pojken. ”Jag måste vara ensam för att kunna tänka”.

När vi ”stänger in oss” med Gud i ensamhet kan Guds tankar möta våra på ett förunderligt sätt. Också Hans tystnad kan vara så fylld av gudomlighet att jag lilla mänska helas.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28