På jakt efter livets bröd och vin

Magnus Lindholm 09.10.2022

En blick på den kommande veckans temadagar antyder en viss – årstidsrelaterad? – fixering vid mat och födointag. Nästa söndag är det både Världslivsmedelsdagen och Världshungerdagen, dagen före det firar vi Fetaostens dag och inkommande fredag är det Räkmackans dag (i Sverige). I morgon uppmärksammas Äppelmustens dag och idag Den finlandssvenska matkulturens dag OCH Internationella öl- och pizzadagen. Det börjar vara mat i mesta laget men jag applåderar, mer eller mindre, dem alla. Även Sockerfria dagen inkommande tisdag.

Det är inte så märkligt att begreppet slow food, som ett slags proteströrelse, har uppstått i en tid och en kultur där allt ska ske snabbt, även mattillverkningen och tyvärr också själva ätandet. De fulla butikshyllorna utmanar min lättmanipulerade kropp och flirtar hänsynslöst med mitt bräckliga psyke. Dignande snabbköpsdiskar bäddar för överfyllda matkassar och lite längre fram även för ymnigt bioavfall. Och även om min överkonsumtion sannerligen inte är något nytt fenomen har jag tydligen inte lärt mig speciellt mycket om rim och reson.

Nånstans i den moderna kulturens virvlande strömmar har jag tappat greppet om verkligheten och tidvis låtit mig flyta med i ett allt snabbare tempo utan att riktigt veta vart jag är på väg. Min pensionärskropp protesterar visserligen allt vildare mot häftiga rörelser och snabba förflyttningar men pensionärspsyket suktar fortfarande efter nya upplevelser, meningsfulla menylistor och helt vanlig varm vänskap som kräver tid och utrymme. Det sliter och drar i två olika riktningar och sånt vet man ju hur det slutar.

Tillvaron börjar slira. För att undvika alltför stor fixering vid mat och mellanmål sätter jag den återstående energin helt medvetet på att skriva och tänka, fotografera och forma. Men jakten på ord kräver självfallet energi och den får jag från ett kex här och en pirog där. Långa meningar, även meningslösa sådana, kräver likaså sin tribut och plötsligt står jag där vid spisen och blandar ost och must och öl och finlandssvenska strömmingar utan större åtskillnad (nej det gör jag inte på riktigt, men kanske symboliskt).

Min obefintliga poäng är att jag befinner mig i ett ekorrhjul: det snurrar tidvis ganska häftigt men jag kommer ingen vart. Mat mättar visserligen Kroppen tillfälligt, och ordrika meningar tillfredsställer Psyket ibland. Men Anden har en helt annan syn på detta med födointag och skaparbehov. Där räcker det med en droppe vin och en brödsmula – och temadagen Evigheten öppnar sig i hela sin obeskrivliga härlighet.

En av ganska få egenhändigt hopsvarvade maträtter som jag gillar skarpt är Risotto. Men särskilt finlandssvensk är den ju inte, möjligen med undantag för tomaten och dillen. Och den laktosfria turkiska yoghurten. Och den laktosfria emmenthalosten. Kanske skinkan kommer från en farm i Österbotten? Hmmm … vad säger marthaförbundet om detta hopkok – platsar det här i ett finlandssvenskt sammanhang? Namnet på det obligatoriska vittvinet ger dock klart besked om himmelska smaker: D:vine.

KYRKOMÖTET. Liberala storstadspräster öppnade debatten om samkönad vigsel i kyrkomötet. Biskoparnas kompromiss om dubbel äktenskapssyn fick stöd – men också kritik från både regnbågsfronten och de konservativa. 15.5.2024 kl. 10:35

musik. De närmaste dagarna många båten eller flyget till Sverige inför Taylor Swifts konserter i Stockholm. Varför börjar man lyssna till världens bästsäljande artist, Taylor Swift? Sofia Torvalds skriver om hur hon trillade ner i kaninhålet. 16.5.2024 kl. 11:51

Bok. Våra kroppar behöver föda. Vi behöver också föda för vårt själsliga liv. Birgitta Udd kombinerade behoven och skrev boken "Det smakar liv – Vardagstankar och recept". 15.5.2024 kl. 15:27

INGERMANLANDS KYRKA. Inom maj månad ska två av kyrkans missionsorganisationer förklara varför flera av deras anställda har prästvigts i en luthersk kyrka i Ryssland. Biskop Ivan Laptev i den ingermanländska kyrkan tycker ståhejet är märkligt. 14.5.2024 kl. 10:00

KYRKOMÖTET. Många nya delegater i kyrkomötet. De tunga frågorna som samkönad vigsel eller organisationsreform i kyrkan kommer upp på onsdag. 13.5.2024 kl. 20:10

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37