Carolina Lindström är tf kyrkoherde i Saltviks församling och Benny Andersson är kyrkoherde i Lemland-Lumparlands församling.

En åländsk kärlekssaga

kärlek.

Han är kontraktsprost, hon kallar sig kontaktsprost. Han bor i prästgården i Lemland, hon bor i prästgården i Saltvik. I februari ska de två kyrkoherdarna gifta sig.

19.9.2019 kl. 16:01

Carolina Lindström och Benny Andersson träffades för första gången när de åländska prästerna samlades för att välja prästassessor år 2016. Då var Carolina fortfarande församlingspastor i Saltvik, i april 2017 blev hon tf kyrkoherde.
– Jag hade aldrig träffat Benny tidigare. Jag minns bara känslan av att vara lägst i rang bland alla som satt på det mötet, jag var livrädd. Där satt kontraktsprosten, där satt Benny, kontraktsprostens sekreterare! Det var så höga män att jag bävade! Benny hade en tendens att ha brillorna nere på näsan, och så såg man när han fokuserade. Jag tyckte han var en fin sak att titta på, men det var förbjudet att titta på honom för han var så hög i status. Men jag var lite förtjust.

– Jag märkte nog inget av det på det mötet. Då var det ett år sedan min skilsmässa och jag var dubbelkyrkoherde och hade mycket jobb. Men blickarna fanns ju, säger Benny.
Carolina minns kyrkoherdekonferensen hösten 2017. Då satt hon bredvid Benny.
– Jag minns att han hade en orange slips. Den klädde honom väldigt bra.
Benny påpekar att slipsen snarare drog åt gult.

– Jag är sådan att jag gärna vill att folk skrattar år vad jag gör och säger, säger hon. – Speciellt när jag är förtjust i någon: ju mer de skrattar desto mer tänker jag att jag vinner någonting, jag måste få honom att skratta lite mer, för då är det ännu bättre. Så jag försökte vara rolig.
En gång i månaden träffades de tillsammans med andra kyrkoherdar, men mest satt de ju och pratade om olika bekymmer och utmaningar.
– Det var inte som att jag kunde sitta och fråga: Vad är din favoritfärg? säger hon.

Så när det kom till kritan var det Benny som fick ta initiativet till något mer. Hon visste ju inte heller om han var ledig – kanske det fanns någon han träffade?
– Jag konstaterade att det här är alldeles för stort för mig, jag ids inte. Jag är nöjd med att jag tittar på honom och njuter av att få se på honom, och om jag ser någon annan gå vid hans sida kommer jag att vara väldigt svartsjuk och sur, men jag får acceptera det och gå vidare, och mitt liv får vigas till Saltvik, säger hon.

– Jag fick ju vissa insikter i Carolinas liv under kyrkoherdekonferensen, minns Benny.
Då satt de och pratade till fyra–fem på natten. Sommaren 2017 bjöd Benny Carolina till sitt femtioårskalas, men då hade hon redan bokat en resa till Dragsvik, och alla biljetter var köpta.

När slog du sedan till, Benny?
– Nyårsafton, säger han.
Han hade fått en nyårssupé i present, och han bjöd Carolina på den.
– Jag var så stressad att jag drack väldigt mycket, medan han stirrade mig djupt i ögonen och försökte kommunicera. Jag var alltför upptagen av att tömma glasen, säger hon. – Men senare på kvällen fanns det inget mer att dricka och vi började stirra djupt i ögonen på varandra. Sedan började vi hålla varandras händer och prata ännu djupare tankar. Det blev nytt år, och under raketregnet (hon vänder sig till honom) sa du att du älskar mig. Så jag har ju på något vis bara följt efter och sagt: Vad bra! Vad kul!

– Det var liksom: det får bära eller brista. För jag visste ju inte, säger han. – Men genom att det blev besvarat …
Idag är de förlovade och bröllopsklänningen väntar på övre våningen i Lemlands prästgård (Bennys prästgård). Den 22 februari 2020 klockan två kommer biskop emeritus Björn Vikström att viga dem till man och hustru.
– Vi är två, och han har två kyrkor och vi har två församlingar och två prästgårdar.

Har folk kommenterat ert förhållande?
– Jag har fått blommor, Benny har fått kort. Folk har varit jätteglada. Jag har bara fått positiv feedback. Och människor säger till mig: Han är så snäll! Han är så bra! Och när jag säger att jag är ihop med Benny nu, så utbrister de: Du stannar kvar! Han är den som håller mig på Åland, säger hon.
De bor tillsammans varannan vecka. Carolina har mycket jobb i Saltvik, och är klockan åtta på kvällen när hon är klar sover hon i sin egen prästgård i Saltvik, tillsammans med sina husdjur: tre marsvin och två katter. Benny har sina barn, Elliot och Fina, hos sig varannan vecka.

Finns det något som gör att ni börjar gnata på varandra?
– Det finns en sak, säger Benny.
– Aj en sak! utbrister Carolina.
– Det har att göra med att jag är ålänning. Jag tycker hon pratar finska för lätt. Vi måste hålla fast vid vårt språk.
– Där finns en kultur- och tankeskillnad. Det finns en finsk sida hos mig som känns naturlig men som för Benny är främmande, säger Carolina, som är uppvuxen i Pargas och fick en intensivkurs i finska under sin tid i armén.

– Ja, fortsätter hon, och sen är det ju städningen …
– Jag är pedant. Men därför har vi ju två ställen, skrattar han. Jag vill ha ordning och reda, och det är väl därför som församlingen fungerar, för att jag styr den med samma hand. Jag vill veta vilken mapp jag ska gå till och var jag hittar grejer.

Carolina säger att hon jobbat med att ha ordning och reda både i armén och när hon jobbat som städerska.
– Det tänkte jag när jag träffade henne: hon har varit militär så jag kommer att få uppleva ordning och reda när jag kommer hem. Vilken besvikelse! säger han och gapskrattar.
Carolina gör en gest med armen, en gest som omfattar den vackra inredningen i Lemlands prästgård.
– Allt det här – kristallkronor och fluffiga gardiner och tavlor – det är han. Det är han som fixar och byter sånt. Jag tycker att gardiner är onödiga. Varför ska jag ha gardiner? De tjänar inget annat syfte än att de syns. De kostar bara pengar. Så han har fört gardiner in mitt hus!

Han har fört gardiner in i ditt liv.
– Till och med det! säger Benny.
– Det var en massa saker som hände när han kom in i mitt liv. Stolen skulle vara där och gardinerna skulle vara den här och den stilen, och vi skulle putsa kristallkronan tillsammans, säger hon.

Var det inte skönt att någon kom och gjorde det vackert?
– Jag kände mig lite misslyckad. Han kom liksom in som Mary Poppins med sitt lilla paraply och sjöng och städade. Men det är ju också en sorts jämställdhet, säger hon.

De gillar att diskutera, argumentera och smågräla.
– I många fall när vi sitter och diskuterar kyrkoherdegrejer och reglementen, då blir det riktigt nördigt, äckligt snack. Ingen annan skulle orka lyssna på det, säger hon.
Efter bröllopet fortsätter de som nu: två kyrkoherdar i två prästgårdar. De tycker båda att det är viktigt att herden bor i sin församling.

Benny är purålänning, i hans ådror flyter enbart åländskt blod. Efter några år på Åland börjar också Carolina känna sig hemma där, även om hon fortfarande kan få en känsla av att titta på den andra kulturen som genom ett fönster, utan att vara riktigt delaktig.
– Jag kan ju aldrig blir purålänning, men Åland blir mer hem för mig. Jag känner att Åland kommer att vara min fasta punkt, och jag kommer alltid att återvända hit.

Sofia Torvalds



Kolumn. Hemma hos kyrkoherde Stefan Äng i Jomala hänger en ikon som tittar ner på klädhögar och dammråttor. 4.3.2021 kl. 16:19

arabvärlden. Till Al Massira får man bjuda in sina vänner på en vandring under vilken man lär känna varandra och möter olika saker. Programmet kan jämföras med en Alphakurs, men i första hand för den arabiska kulturen. 4.3.2021 kl. 11:14

kyrkoherdeval. Under pågående pandemi har domkapitlet sänkt tröskeln för församlingarna att få avvika från regeln att ordna folkval av kyrkoherde. Men någon sådan automatik finns inte. 4.3.2021 kl. 08:50

Kyrkans Ungdom. Rebecka Stråhlman är färsk ordförande för Kyrkans Ungdom. Kyrkpressen tog henne på pulsen. 3.3.2021 kl. 18:41

barn. Ron, tre månader, har smilgropar och världens gladaste leende. Hans föräldrar Anette och Samuel Sundelin har väntat på honom i sjutton år. – Det skulle har varit lättare att vänta om vi hade vetat vad Gud har för plan. 3.3.2021 kl. 10:11

konfirmandundervisning. De vill fixa en meningsfull konfirmandtid och att erbjuda lägergemenskap är en prioritet för församlingarna i Helsingfors. Det blir skriba också i år, även om det kräver en del tålamod, flexibilitet – och att ha en kristallkula skulle inte skada. 2.3.2021 kl. 13:41

Finlands svenska prästförbund. Janette Lagerroos är nyvald ordförande för Finlands svenska prästförbund. Hon har jobbat upp sig ”från gravens botten”. 1.3.2021 kl. 19:06

religionsundervisning. Ett religionsämne för alla på Åland – alla deltar i samma undervisningsgrupp oberoende av samfund eller åskådning. 1.3.2021 kl. 18:32

fasta. Kanske årets fasta inte handlar om att avstå, utan om att få in något som gör att du orkar till påsk 25.2.2021 kl. 16:58

Corona. Mellan 20 och 25 personer utsattes för coronaexponering i Jakobstads svenska församling på fredag. Samtliga berörda är kontaktade och satta i karantän. 23.2.2021 kl. 13:54

Åbo. Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka. 22.2.2021 kl. 15:50

korsholm. Mats Björklund är nyvald kyrkoherde i Korsholms svenska församling. Han har lång stubin och gillar att hålla i trådarna. 18.2.2021 kl. 20:00

kallelse. I samskolan ville han inte ha någon yrkesvägledning. För Göran Björk visste han skulle bli pastor, så stark var hans kallelse. Men när han inte längre kunde vara pastor blev han vilsen. 18.2.2021 kl. 06:00

beslut. Filip Saxén vågade slutligen gå i närkamp med sig själv, med skammen och ångesten efter de övergrepp han utsattes för som barn. Som sportchef på Hufvudstadsbladet har han också vågat införa en helt jämställd sportjournalistik, trots mycket kritik. – Ibland måste man bara våga vara modig, säger han. 17.2.2021 kl. 14:51

bibeln. Under fjolåret färdigställde den internationella bibelöversättningsorganisationen Wycliffe Associates ett rekordantal nya översättningar. Nya testamentet utkom på 114 nya språk och Gamla testamentet på åtta. 15.2.2021 kl. 09:44

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58