Våga fråga

ANN-SOFI STORBACKA är sjukhuspräst och svarar på läsarfrågor om tro och liv.

SVAR:

Inom vissa väckelsekretsar brukar man tala om levande församlingar i motsats till de som är döda. Kriterierna för levande respektive död församling handlar främst om antalet aktiva församlingsbor och om vilken teologi som förkunnas. Frågar du en teolog som är aktiv i en växande väckelseförsamling skulle du få flera kännetecken på en död församling: Där förkunnas något annat än det ”vi” står för, en teologi som ”inte bygger på Guds ord” och den församlingen är inte ”Kristuscentrerad”. Den saknar kraft och lockar inte människor.

Mitt svar på din fråga är annorlunda än väckelsekristnas svar. Jag tänker att det i grunden inte är möjligt för människor att bedöma äktheten i någons tro, livskraften i en församling eller att avläsa var Anden verkar. De som tydligt ”vet” var det finns döda församlingar bedömer saken ur sitt eget perspektiv. Det är inte så enkelt att man tydligt kan dra slutsatsen att församlingar som samlar stora skaror alltid är sunda och andefyllda medan små kämpande församlingar är förstelnade och andligt förkrympta.

Det gör varje människa gott att bekanta sig med andra än med likasinnade och likadant troende. Då är det inte lika lätt att tvärsäkert uttala sig om andra som uppskattar andra sätt att be och fira gudstjänst och vars sätt att tala om sin tro är annorlunda än ens eget. Det finns trovärdiga och respektingivande kristna i andra församlingar, kyrkor och kyrkosamfund än i det egna – också i en liten kyrka där bara några få samlas.

Församlingar kan krympa av många orsaker. En av dem handlar om att bygden förändras, människor flyttar bort. Man kan ha byggt nya bostadsområden som ligger närmare en annan kyrka. Det finns också församlingar som präglas av konflikter och inre stridigheter, som leder till att människor helst vill besöka en annan kyrka. Då är församlingen inte död utan skadad.

Församlingar kan krympa ihop eller splittras av inre konflikter. Det är också möjligt att utrota och fördriva alla kristna från orten. Sådant har hänt tidigare och händer på många ställen ännu idag. I grunden är ändå församlingen och kyrkan i Guds händer. Som psalmförfattaren Petter Dass skriver: ”Gud är Gud om alla land låg öde. Gud är Gud om alla folk var döda. Om släkten svinner och liv förrinner – i himlens skyar sig rikt förnyar Guds gröda.”