Recensioner

Bok: Naiseus. Varhaiskristillisiä ja juutalaisia näkökulmia

Liisa Mendelin
Det är alltid lite knepigt när någon med mycket makt uttalar sig om någon med mindre makt, oavsett sammanhang och metoder. Likaså blir den ortodoxa professorn Serafim Seppäläs nya bok Naiseus (Kvinnlighet, ej utgiven på svenska) problematisk redan i utgångspunkten: en man som uttalar sig om kvinnor är provocerande, för risken att utgöra ännu ett maktutövande är överhängande. Tyvärr övervinner Seppälä inte det här problemet: hans egna värderingar sipprar in i texten trots den akademiska approachen.

Det bör ändå sägas att boken behövs. En kartläggning av femininitet i tidig kristendom är mycket aktuell, speciellt med tanke på de jämställdhetssamtal som förs i kyrka och samhälle i dag. Kristendomen ses ofta som en patriarkal religion (vilket den på många sätt också är) men den bilden behöver nyanseras. Vi behöver få reda på hur de tidiga kristna såg på kvinnlighet, och där bjuder boken på många positiva överraskningar, som till exempel Gregorios av Nazianzos som redan på 300-talet starkt ifrågasatte det som i dag kallas ”slut-shaming”, att kvinnor med många sexuella relationer fördöms hårt medan män med samma beteende sällan får negativa kommentarer. Likaså är det fascinerande hur starkt den tidiga kyrkan identifierade sig med det feminina.

Seppälä gör en bra kontextualisering: han klargör vad vi kan veta om kvinnosynen i Medelhavsområdet under antiken och visar på kristendomens radikalitet i den miljön. Det handlar om en uppgradering av kvinnor från husdjur till människor, och han visar även att många kyrkofäder lovsjöng den kvinnliga andligheten: lyhördheten, känsligheten, underkastelsen.

Men det är i den här lovsången till kvinnligheten som Seppälä avviker från sin akademiska framställning. Må så vara att kyrkofäderna betraktar världen som i grunden indelad i manligt och kvinnligt, men det finns ingen orsak att låta bli att problematisera detta. Seppälä problematiserar inte, utan lyckas gång på gång flika in kategoriseringar av vad som är manligt respektive kvinnligt. Manligt: styrka, rationalitet, ytlighet. Kvinnligt: omtanke, känslighet, djup. Med enkel vardagsempiri är det lätt att ifrågasätta kategoriernas kontakt med verkliga människor. Förutom att världen kryllar av rationella kvinnor och känsliga män så finns det också människor som varken är män eller kvinnor. Klichéerna skaver.

Seppälä ser skapelseberättelsen som en uppgiftsbestämning för hela mänskligheten och skriver att ”mannen kallats att bruka jorden, odla, uppfinna, agera. Kvinnan å sin sida är kallad att stå vid sidan av mannen, att vara en livets källa, att föda och skydda livet, och vara mannens stolthet. Ett sådant kall är inte av sämre värde – tvärtom”. Redan behovet att påpeka att kvinnans lott inte är sämre visar att något är skevt i arbetsfördelningen. Jag önskar att Seppälä eller hans redaktörer hade insett behovet att rensa bort dessa könsrollsromantiseringar och låtit boken vara det den ger sig ut för att vara: en kartläggning av tal och praxis kring kvinnlighet i tidig kristendom. Då kunde den tilltala en mycket större läsarkrets. Som boken ser ut nu finns risken att barnet kastas ut med badvattnet.


Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Pressträffar med medierna, andlig fördjupning och smarta förvaltningsstrategier. Den stora utmaningen för stiftets biskop och domkapitlet är ändå att inspirera dem som jobbar i kyrkan att hålla ångan uppe. 17.8.2011 kl. 00:00

Världen. Situationen i det hungersdrabbade Etiopien ser ut att vara värre än befarat. Brunnar har sinat och skolor stängt. Får området inte tillräcklig hjälp inom det närmaste halvåret befaras både epidemier och utbredd hungersdöd. 17.8.2011 kl. 00:00

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46