Ett ”ofinländskt” dopkalas

16.03.2017
INKAST. "Det var något i den här obesvärade inställningen till klockslag som jag kände att vår kultur skulle behöva en dos av."

Föreställ dig att du träffar en bekant på gatan, och när ni har hört er för om hur det står till nämner du att du ska gå på ett dop på lördag. Vilken respons förväntar du dig? Jag tror att de flesta av oss räknar med en milt intresserad kommentar. Jaså? Vem har fått barn? När jag senast befann mig i den här situationen var jag således alldeles oförberedd på reaktionen hos vännen jag hade stött ihop med. Han lyste upp, grep mig i armen och ropade:

Får jag följa med? Snälla snälla, låt mig komma med!

Tanken på att gate-crasha ett dopkalas hos obekanta människor är nog väldigt ofinländsk. Men så var det också fråga om ett dop i en nigeriansk familj. Och vännen som jag råkade berätta om dopet för kommer också från Afrika, fast från en helt annan del av kontinenten. Det var i alla fall i det ögonblicket, då jag lätt förvirrat svarade att jag väl nog-säkert-kanske kunde fråga barnets föräldrar om det var okej att komma med, som jag började ana att den här dopfesten inte skulle likna någon annan som jag hade varit med om.

Och det stämde. Det var ett underbart dop som gav många aha-upplevelser.

Tio minuter före utsatt tid var det bara en handfull infödda finländare, däribland de blivande faddrarna min man och jag, som satt i bänkarna. När dopet sedan började fortsatte gäster att droppa in i en jämn ström, och ännu när vi steg ut på katolska kyrkans trappa anlände gäster i bilar. Ingen tyckte att det var något märkligt med det, och inte störde det den vackra dopceremonin, där vi rörde oss från kyrkdörren fram till koret.

Det var något i den här obesvärade inställningen till klockslag som jag kände att vår kultur skulle behöva en dos av. Vi som behandlar tiden som något att kämpa med, och aldrig ifrågasätter Tidens auktoritet.

Själva dopkalaset var en stor, glad fest där landsmän och andra vänner sammanstrålade. Det serverades alla de rätter som hör till på en fest i den del av Biafra som dopfamiljen kommer från och drycker av alla slag. En diskjockey spelade musik på hög nivå, en konferencier gick runt med mikrofonen och pratade med alla i salen och tiotals barn sprang runt, runt under glada rop.

Och talen! Representanter för organisationer som samlar nigerianer från olika regioner höll först sina tal, och efter dem höll en stor del av de andra tal. Många av talen hölls på igbo, men så mycket fick jag reda på att de utmynnade i välsignelser över barnet, hans familj, hans folk och Finlands folk. Musiken dånade, gäster upphörde aldrig att anlända, det åts och dracks och hojtades medan folk höll tal – och jag har aldrig varit på ett så innerligt religiöst dop. Det var ett dopkalas där alla var välkomna att dela glädjen och välsignelsen.

När vi bröt upp efter fem timmar sa vår gudsons far besviket: Ska ni gå redan? Jag tänkte hålla tal sedan när gästerna har kommit!

Monica Vikström-Jokela

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35