Han ansåg att det finländska biståndet är ineffektivt och föreslår att staten slutar betala bistånd. För att vara sagt av en riksdagsman är uttalandet rent ut sagt korkat. Det finns en färsk statlig rapport som påvisar att organisationernas biståndsarbete är både effektivt och hållbart. I hopp om att riksdagsmän läser Kyrkpressen, här en sann berättelse från gräsrotsnivå om hur finländska biståndspengar används både effektivt och långsiktigt.
Mbettite i Senegal är en by utan elektricitet, och infrastrukturen lämnar mycket övrigt att önska. Kvinnorna har fått kvarnar där de kan mala sitt hirsmjöl, flera familjer har fått katastrofhjälp då hungersnöden var ett faktum för några år sedan. Många barn får gå i skola via stöd från fadderarbetet.
Nu exempel på riktigt konkret nivå. Pappan i en familj gick i FMS:s bibelskola i början av 1980-talet med sikte på att bli präst. Ju mera kunskap och undervisning han fick, desto mer förvånad blev han i positiv bemärkelse: ”Jag lärde mig att kvinnor och män har lika värde. Jag slutade slå min fru. Brunnen låg långt borta, hon bar hem vattnet i tunga såar på huvudet. Det var tungt, så jag började hjälpa henne och hämtade vatten med häst och kärra.” Hustrun lärde sig läsa på prästfrukursen. Alfabetisation, ledd av senegaleser, betald med finska pengar.
Men det blev mera utdelning av pengarna än yrke, läskunnighet och drägligare liv. Välsignelse heter det på kyrkans språk. Barnen gick i skola, några med stöd av finländska faddrar. Flera av barnen studerade på universitetet i Dakar. En av dem är den senegalesiska kyrkans generalsekreterare. I november följde jag med glädje och stolthet rapporterna från klimatkonferensen i Marocko. Som kyrkans representant var han aktiv på konferensen.
Han är medlem i Kyrkornas världsråds ungdomsavdelning. Han arbetar för en hållbar utveckling i sin by, sitt land och sin kyrka. En utveckling som kan ge de unga hopp och framtidstro, så att de inte behöver fara över Medelhavet och söka lyckan i Europa, där den inte finns. Eller drunkna i havet, som flera senegaleser redan gjort.
Det är dyrt att få el till hembyn och därför har man i hans hem installerat solenergi, som ger ljus i den afrikanska natten. De som går i skola kan göra sina läxor i lampans sken. Ungdomarna i byn, lika beroende av sina mobiler som finländska ungdomar, får ladda telefonens batteri med hjälp av kyrkans solceller.
Yrke, läskunnighet, drägligare liv, universitetsstudier, klimatarbete, är bara en droppe i havet av det som åstadkommits med finländska biståndspengar. I vår Bibel står det ge, och ni skall få. Det gäller fortfarande. Det är bra att komma ihåg det i juletider, både för oss vanliga medborgare och för riksdagsmän.
