Halvvägs

04.08.2016
Just nu – när sommaren inte kan bli mera sommar och därför stillsamt överlåter sig till hösten – upplever jag samtidighet starkare än någon annan tid på året. För mig börjar och slutar åren här, ungefär halvvägs genom kalendern.

Kring det här brytningsskedet rör sig sedan åren cykliskt, enligt ett återkommande mönster. För betraktaren som i ett kretslopp, för cynikern som i ett ekorrhjul. Början på någonting som kommer att sluta här där det börjat.

Naturen visar vägen, men för oss människor finns det kanske ingenting som är svårare än att våga pröva på nytt. Att gå samma väg igen utan att sparka till de stenar man tidigare snubblat på. Att ännu en gång ställa livsfrågor utan att vara rädd för nya svar.

Hur orkar man med detta – med årscykler, med livets till synes kompromisslösa, monotont mässande rundgång? Alternativen är få. Man kan bittert streta emot, skrika ”nej!” över det rationellt sett absurda i att vägen till vägens ände börjar om och åter om. Man kan anta en åskådarposition utifrån vilken man avmätt betraktar sig själv cirkla runt i ytterkanten av den vattenvirvel vars centrum man inte vill möta med blicken.

Man kan också bli som ett barn, ivrigt och nyfiket möta det som väntar. Det enda förhållningssätt som inte avtrubbar eller driver oss till bitterhet är det avgjort svåraste. Ju mer vi bär med oss desto större är vår ovilja att släppa det ur händerna, att springande med lätta steg utforska marker vi redan tror oss känna, att med nya ögon leta efter det vi redan tror vi har funnit.

Det finns ingen automatisk korrelation mellan vishet och ålder. Ju äldre jag blir, desto större blir frestelsen att i sten rista in det jag kan, vet och vill. Det är en frestelse jag kämpar mot med livet som insats, för i det ögonblick en sådan manifestation sker så krymper samtidigt synfältet. Blicken fixeras vid stentavlorna, och det kända och okända – det som varit och det som skall komma – syns bara vagt i periferin.

Under mina levda år, fram tills alldeles nyligen, har jag i stunden föreställt mig att jag står mitt i livet. Inte i förhållande till livets värde eller mening, utan rent matematiskt. Som yngre tonåring väntade jag mig att leva ungefär lika länge till som jag redan hade levt, och den tanken har sedan följt mig år efter år.

Det är något jag insett att jag nu i stigande ålder är tvungen att släppa, det här med att vara halvvägs. Låta hösten komma. Det känns vemodigt och samtidigt befriande. Som att nyfiket börja på någonting nytt, just när sommaren inte kan bli mera sommar.

Patrick Wingren

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46