Som mamma funderar jag mycket på vilka trauman, besvikelser och kränkningar som jag utsätter mina barn för, men efter tolv års föräldraskap och fem barn inser jag att jag omöjligt kan avgöra vad som sårar. När jag ber om förlåtelse för ett fult sätt eller en trist attityd tittar de på mig grönögt och fattar ingenting medan saker som jag absolut inte ens har lagt märke till redan blivit små ärr på mjuk hud.
Människan är märklig. Varför kan vissa fortfarande skratta fast de förlorat allt medan det finns människor som bara förlorat en del men som ältar den förlusten hela livet? Kan man alls ana någon logik bakom ett brustet hjärta? Eller är det så att vissa människor bara är känsligare än andra? Några mera snabbläkande? Och en del låter sig inte ens skråmas.
Jag träffar många människor i livssituationer där de har en backspegel i ena handen och en kikare i den andra. Några med en bitter ton och förvånansvärt många som vägrar att förlåta. Sen finns den andra sorten. De som glittrar i mörkret, som tackar fast de aldrig fått och som inte ser sig om ens i svåraste stunder. Allt går inte att förlåta men att vägra försoning för mindre brott och strider är verkligen att ge sitt liv till sin ovän.
I kyrkan kniper vissa ihop läpparna till ett streck under syndabekännelsen men jag tackar för tillfället att öva på orden. Vågar jag visa min svaghet inför Gud och mig själv så ökar sannolikheten för att jag även får modet att be om förlåtelse av den jag gjort illa med min obetänksamhet, förödande spontanitet, nonchalans eller okänslighet.
Den förlåtande Guden är däremot lite knepig att lära känna. I ett slitet anteckningsblock står det John/Predikan: ”Pålitliga Gud finns alltid där oberoende om vi ber om det eller ser det. Ödmjuka Gud gläds uppriktigt med oss när och fast vi tror att det goda livet bara är vår egen förtjänst. Förlåtande Gud tar inte på näsan när vi skyller allt det svåra som sker på honom.”
Den Goda Guden är långt som den gode föräldern. Och jag tror att det är via den förlåtande föräldern som man lättast lär känna den förlåtande Guden och så småningom själv kan bli en sådan som glittrar i mörkret. En stjärna som vägrar att slockna.
Blinka lilla stjärna där
09.02.2012
I sköna stolen med Min Morgon framför mig och gårdagens tidning i famnen. I den senare skriver Merete om Proust som blir sårad för livet när mamman glömmer hans natipuss en kväll när hon har gäster. I Min Morgon sitter nu hans motsats. En 85-årig dam som förlorade hela sin familj i Förintelsen och själv överlevde för att gasduscharna strejkade den dagen då det var hennes tur.
Maria Sundblom Lindberg
Hur duktiga är vi på att ta in nya människor i vårt sammanhang? På att acceptera skillnader?
ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog.
12.2.2026 kl. 14:52
KCSA minskar personalen, digitala mediet Nyckeln läggs ner
kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsen stryker 36 jobb i Helsingfors, tre anställda vid den svenska centralen berörs. 9.2.2026 kl. 15:02
Kyrkorådet i Närpes tackar nej till den enda som sökte kaplanstjänsten
kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05
Varför säger du inte förlåt? Säg förlåt.
URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42
Ett gott råd: ”Bara du måste vara nöjd med dig”
ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström.
4.2.2026 kl. 12:27
”Tvångssyndromet tar allt ifrån dig och gör dig till fånge i din egen kropp”
PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen.
3.2.2026 kl. 17:34
Bildsvep: Från plenum till nattvard – unga formar kyrkan på Ungdomens kyrkodagar
ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54
Kran sparkade verksamhetsledaren – i föreningen som stiftet glömde
KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårdsföreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06
Känslorna tar över då kyrkans fastigheter säljs – det visar erfarenheterna från Jakobstad och Borgå
fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41
Brändö gymnasium samlar in pengar för att kunna köpa en ambulans till Ukraina – välgörenhetskonsert i Matteuskyrkan
Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma.
29.1.2026 kl. 20:29
Sex vill jobba som diakonichef vid domkapitlet
STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41
Två vill bli kyrkoherde i Jakobstad – en i Hangö
KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28
”Jag tänker satsa på det här jobbet och det hör till att vaktmästaren ska bo ganska nära kyrkan”
FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor.
24.1.2026 kl. 15:11
För landets kristna minoritet växte oron när Assadregimen föll i Syrien
syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32
Hur ska kyrkan skydda kulturarvet i väpnade konflikter?
KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52
Mest läst
- Kyrkorådet i Närpes tackar nej till den enda som sökte kaplanstjänsten
- Kran sparkade verksamhetsledaren – i föreningen som stiftet glömde
- ”Tvångssyndromet tar allt ifrån dig och gör dig till fånge i din egen kropp”
- Bildsvep: Från plenum till nattvard – unga formar kyrkan på Ungdomens kyrkodagar
- Stödsamtal, svett och pizza
Eva Ahl-Waris: ”Kalla oss präster, helt enkelt”
Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Sociala medier ger kyrkan mest importerad wokedebatt och split
sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00
"Efter resan till Kenya stärktes min längtan ytterligare"
MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Tro är att bära varandra
betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Affektiv polarisering – då ”de” är dumma i huvudet
POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi.
Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra.
4.10.2024 kl. 20:22
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























