På eftermiddagen kommer katten tillbaka. Svansen hänger. Veterinärbesök. Vi avvaktar över helgen. Hela familjen pysslar om honom. Någon sitter ständigt vid hans sida. Han verkar inte ha ont, men han har inte riktigt styr på bakdelen av kroppen. Alla hoppas, men innerst inne vet jag att det inte kommer att gå. På måndagen far jag ensam med honom till veterinären. Sitter med honom när han får somna in. Jag gräver min första kattgrav under körsbärsträdet i vår trädgård, sveper honom så fint jag kan, skottar igen med tårarna rinnande längs kinderna. Barnen kommer hem. Vi lägger stenar på graven, plockar den sista floxen och höstastrarna till gravbukett, tänder ljus.
Ljuset på kattgraven brinner hela veckan. Vi går och tittar till den med jämna mellanrum. Lite oroliga, grävde vi tillräckligt djupt? Ingen räv eller mårdhund kan väl komma och gräva?! Genom köksfönstret ser jag tonårssonen länge stå vid körsbärsträdet.
Det är ett hus i sorg. Kattsorg är också sorg. Sorg och övning. Vi famlar oss igenom alla sorgens dagar. Chock, förnekelse, skuld och vrede. ”Det vore bättre om han aldrig funnits!” gråter någon den första kvällen och jag tänker att så måste det få kännas när det gör som mest ont. Vad är meningen med ett så kort liv och en så grym död? Någonstans djupast i sorgen vet vi svaret. Det stavas kärlek. Vi sörjer för att också en liten katt har tagit stor plats i våra hjärtan. Sorgen är kärlekens pris. Här i livet ska vi förr eller senare mista allt och alla vi älskat, men vad skulle våra liv vara utan kärlek?! Allt vi har och är, är sist och slutligen gåvor av Livet, av Gud. Också den mest förtvivlade kattsorgen kan med tiden vändas till tacksamhet mot alla goda gåvors givare. Det måste få ta den tid det tar. När orden och förklaringar inte räcker till, finns kramar och varm choklad. Och under körsbärsträdet brinner allhelgonaljus.
Under trädet
05.11.2015
Hon står och sjunger för sig själv vid busshållplatsen intill stora landsvägen. Hon brukar göra det när hon väntar på skolbussen. Det är ingen som hör henne. Skogen står mörk och tät. Bilarna susar förbi i 90 km i timmen på raksträckan. Jo, förresten, någon hör! Den älskade svarta katten, den som fötts på påsknatten och fått namnet Kerberos Christos. Lillkissen hör sången och kommer springande över vägen. Rakt framför bilarna. Det plötsliga ljudet av tjutande däck och bromsar! Katten kastas av vägen, försvinner till skogs. Barnet ringer chockad och gråtande sin mamma. ”Det var bara en pälstuss kvar av honom på vägen.”
Katarina Gäddnäs
”Den lilla lyktan förändrar inte hela landskapet, men den säger: Här finns ljus”
BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43
På vaccinjobb i hela världen: ”Jul – det är att lära känna nya människor”
BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01
Stefan Forsén blir samfällighetens chef i Helsingfors för våren 2026
HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37
Konservativt nätverk samlades i Pedersöre
PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52
Mura och Karlsson utnämnda till prostar
UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42
Nekrolog: Peter Kankkonen – i kärlekens och trons tjänst
Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19
Kyrkostyrelsen strök stöd till språköarna – och drar in 36 av totalt 186 tjänster
OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16
Min önskelista: Göra vårt bästa för att ge vidare de gåvor Gud gett oss
betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40
Giv mig en (plast)gran med barn i ring?
Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen.
14.12.2025 kl. 17:33
Stiftet söker ny diakonisekreterare och två nya kyrkoherdar
BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50
Tara Junker: ”Julafton kan vara den där ena dagen om året då matglädjen är riktigt stor”
mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00
Han har skrivit om de 250 bönehusen i Österbotten
BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08
”Att få barn har helat mina emotionella sår”
Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort.
9.12.2025 kl. 13:00
”Folk förstår inte vad prästen säger”
SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17
Päivi Vähäkangas blir finsk domprost i Helsingfors – biskopens favorit trea
Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet.
8.12.2025 kl. 16:31
Gud överraskade den cyniska journalisten Mikael Sjövall
Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29
Syster Sylvie: Tron löser inte ditt liv åt dig. Du är människa.
klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen.
15.5.2025 kl. 00:00
Ung svensk organist i Finland: ”Det är som att spela en hel orkester”
musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00
Nu behövs barn och unga vid orgeln – inom tio år har var tredje kantor i stiftet gått i pension
kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00
”No haa vi såmatiidin” – KAJ-hypen når Korso kyrka
BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet


























