Konsten att låta gå

Med det pryl- och skräpberg som kryper fram växer min insikt om det värdefulla i förmågan att låta saker gå.

Det är något jag beundrar hos dem som har den. Själv har jag slängabortångest nästan med det mesta. Visst är det bra att tänka återvinningsvänligt. Men avigsidan är som bekant att samlarsjälarna har en tendens att fylla skåp med prylar som bara är nästanbra att ha.

Konsten att låta gå är värdefull också på det immateriella planet. Vänner och relationer ska man hålla i stadigt och ömt. Men det finns mycket som det är bra att släppa: bitterhet, självömkan, skoningslös kritik av sig själv eller andra.

Helt okej är det också att släppa taget om det goda ”så som det var förr” ifall den tiden är avslutad. Inte så att man behöver glömma den. Det som varit bra får man låta vara bra. Medan det glider bort i backspegeln finns det alltid nya vägkrökar att möta.

Det här är stjärnans tid. Var hade de vise männen varit ifall de fastnat i sorteringen av vad de skulle stuva med sig i packningen?