I stället har någon med uppriktig åga satt sig ner och funderat hur den här kyrkan ska kunna gå vidare tillsammans, hur man ska kunna hantera det faktum att folk tycker och tänker olika och alltid har gjort det.
Den omsorgen delar biskoparna med dem som ursprungligen väckte frågan i kyrkomötet: vanligt kyrkfolk av olika sorter och kulörer. Den handlar om att ta hand om hemmet, kyrkan, som riskerar att slita sig själv i stycken.
Eller är det faktiskt så? Samtidigt som alla, också biskoparna, erkänner att det kan blåsa hårt så gör de ett tappert försök att synliggöra en verklighet som ofta hamnar i skymundan.
Det finns fortfarande många, brokiga församlingar i kyrkans famn. De firar, arbetar och verkar på mycket olika premisser. Likaväl är de fulla av liv, just där de finns.
Det finns ännu fler medlemmar i den här kyrkan. De tror i stor brokighet, arbetar och verkar utifrån den tro de bär på. Likaväl är de medlemmar i samma kyrka, just där de finns.
Och i många sammanhang sitter x-motståndare och y-förespråkare tillsammans i gudstjänster, sjunger samma psalmer, ber samma böner och tar en kaffekopp mellan kyrkliga sammanträden. Ibland glömmer vi att berätta att skratten faktiskt kan klinga, omsorg och vänskap ta sig konkreta uttryck också där.
Människan är nämligen mer än en åsiktsikon, ett ”talking head” som schematiskt kan plockas in i åsiktspositioner. Däremellan dricker hon också kaffe eller ber utan att polarisera så hiskeligt mycket.
Detta händer också inom kyrkan. Glömde vi att berätta det?
Mest udd och konkret koppling har tesen om att olika åsikter inte i sig är ett hot mot enhet, utan oförmågan att hantera dem. Där konstateras att ”en enhet som inte respekterar olikhet kväver. Olikhet som inte respekterar enheten splittrar”. Den är något att stava på framöver.
Det som är sorgligt är de reaktioner på försöket som kommit innan man ens gitter eller hinner läsa vad det handlar om. Förtida förkastanden och fnysningar som är precis lika mänskliga som ekot från år 30. ”Skulle något gott komma från Nasaret …?”hette det visst.
Det är attityder som de som riskerar att slita sönder det som både borde och kan vara helt, just på grund av honom från Nasaret.
