Marknadskrafternas allra heligaste högtid

Och visst firar vi Jesus på julen. Trots att vi ju faktiskt inte vet när på året han verkligen föddes. Julen har som bekant förkristna anor, och det lär ha varit ett av kristendomens smartaste strategiska drag att utplacera sin frälsares födelse just då, på den sedan länge väletablerade midvinterhögtiden (ordet jul kommer för övrigt från förkristen tid och beskriver tiden kring det vi i dag känner som november och december).

Att traditioner övergår i andra och får ny betydelse är en del av hur våra kulturer fungerar. Just nu håller vi ju på och bevittnar hur en ny religion tagit ett stadigt grepp om julen. Medan en del ännu firar sin frälsare sätter andra betydligt mera krut på att högtidhålla marknadskrafternas allra heligaste högtid. Julhandlandet är det ritoffer vi gör för att försäkra oss om att möta de förväntningar som ställs på oss.

Den här skiftningen vittnar om en världsbild i förändring, om den ekonomisk-individualistiska världsbildens överlägsna dominans. Få av oss har förstått att påverka dess framfart, men vi är alla med och driver projektet.

Förr eller senare når också tillväxtsamhällets storhetstid sitt slut, liksom alla hittills rådande kulturer bytts ut mot andra. Kanske sker det när tillräckligt många av oss börjar ifrågasätta konsumtionssamhällets förträfflighet. Vi är många som redan är där med ena benet.