Johannes smärta

Församlingens anställda har fler än en gång nödgats prata ihop sig och på klassiskt sätt försöka förstå och förlåta. Det har inte lyckats. Vad värre är, bland församlingsmedlemmarna ”vet” man vem bland de anställda som har gjort vad och grupperat sig därefter.

När församlingsrådsmedlemmen Rolf Blauberg i Hufvudstadsbladets blogg skriver att han inte kan delta i någonting i sin församling utan att det tas som ett ställningstagande för eller emot någon är läget allvarligt. En församling som organisation kan insjukna och följden är att också friska delar blir sjuka.

Det finns en historia om hur Jesus ställer frågan ”vill du bli frisk?” till olika nationaliteter. De flesta vill ha bot för en akut åkomma men när Jesus kommer till svensken säger denna förskräckt: ”Rör mig inte! Jag är sjukskriven.” Det är tyvärr dagens prognos för patienten Johannes.

Den skyldiga är förstås kung Gustav Vasa som på 1500-talet konfiskerade kyrkans egendom men lovade betala för domkapitlen. Löftet höll, staten har betalat fram till år 1997 med följden att domkapitlen, som är i nyckelställning som arbetsgivare, haft en övertro på reglementen och arbetsordningar och inte kunnat utveckla de instrument som behövs i dagens organisationsvärld.

Ändå är det från Svenska kyrkan som Borgå stift kan hämta exempel. Flera rikssvenska stift har satt i system att i problemförsamlingar plocka in en erfaren kyrkoherde kring pensionsåldern, en person som kan analysera spänningarna mellan arbetstagarna och vilka oförrätter som kan ligga bakom. Men inte bara det. Han ska också omskapa arbetskulturen och målsättningarna. Det som är gott och andvändbart tas till vara, det som inte går att använda skärs bort. Sällan återställs något som tidigare varit.

Metoden är inte unik, i den sekulära världen kallas en sådan person sanerare.

Frågan är om domkapitlet har verktyget för en djupgående sanering. Det måste göras klart för alla att om man skapar om en organisation från grunden går det inte utan gny. Det kan hända att anställda måste uppmanas söka sig annanstans, det kan drabba dem som trott sig ha rätt och dessutom varit uppbackade i församlingen. Det kan bli juridiska processer.

En gemensam erfarenhet från saneringar är att den som genomför saneringen inte kan fortsätta i jobbet. Frustrationen man känner mot saneraren hindrar hela organisationen från att tillfriskna.

Att Johannes skulle göra en nystart är inte alls illa. Det öppnar konkret för två viktiga förändringar som måste komma. En storstadsförsamling i dag ska kunna profilera sig och till stadskulturen hör att en medlem måste kunna få välja sin församling.