Lev livet, lev det helt och fullt

Eftersom jag inte kan sova om min dotter är ute på en fest säger jag: Snälla, kom hem tidigt. Eftersom jag inte kan vara lugn om jag inte är helt säker på att femåringen är trygg och inte sväljer slantar,drunknar i simbassänger eller cyklar under bilar måste jag ge min man långa listor på förhållningsregler varje dag då jag går på jobb. Å vad det är tungt att vara en orolig människa.

Jag läser Psaltaren i nyöversättningen The Message och känner igen mig: ”Jag sitter och knäpper på lutan natten lång / och undrar vad jag ska göra åt mitt liv.”

Jag har ingen luta förstås. Men jag knäpper på min oro, dess melodi ringer konstant i mitt huvud.

Jag har börjat träna att leva annorlunda. Det är svårt, för det handlar om att tänka på ett nytt sätt.

Varje gång oron kommer försöker jag slänga den ifrån mig, som en sten. Eller räcka den ifrån mig, som man räcker en flaska med trög kork till någon som är starkare än man själv. I det här fallet: Gud och Jesus.

Jag försöker lyssna till musik. Jag försöker läsa glada böcker. Jag försöker träffa människor som litar på att världen och Gud vill dem väl, ifall utav att det skulle smitta av sig.

Och så läser jag Psaltaren igen: ”Alla som är på spaning efter Gud / är här och sjunger hans lov. / Lev livet! Lev det helt och fullt! / Ge aldrig upp!”
(Psalm 22 i The Message-version.)