Pojken i bilstolen

En enda kommentar i lynchkören ställde sig på tvären. Det var en mamma som frågade hur många gånger vi som är föräldrar brustit i vår egen övervakning av våra barn. Kanske inte glömt dem i timmar, men så gott som alla har någon gång slarvat så att det uppstått läge för en livsfarlig olycka.

Själv har jag tappat bort min då tvååriga dotter på Västerlånggatan i Stockholm. Hon försvann i gågatans vimmel och resten av familjen sökte henne åt fel håll. När jag insåg att det fanns tiotals tvärgator och hundratals butiker dit hon kunde ha försvunnit var det inte utan att jag kunde förstå hur det kändes för pappan med sonen i bilstolen. Låt vara att den lät som en vandringssägen.

Vi fick tillbaka vår dotter i andra ändan av Västerlånggatan av en rådig kvinna som räddat tvååringen när hon försökte korsa trafikleden förbi Gamla stan.

Ulla-Lena Lundbergs ”Is” ger annars en fin skildring av hur det är många små samverkande orsaker som står bakom en tragisk olycka. Samma sak ville kommentatorn på tvären ha fram. En enda liten orsak åt rätt håll och ingen olycka hade skett.