Slutet på en era

De flesta texter jag skrivit här på KP har betytt mycket för mig. Speciellt de texter där jag fått engagera mig personligen med känslor och drömmar. Ämnen som går in på djupet där den enskilda människan fått komma fram. Ämnen som berör och som i slutändan är det som verkligen betyder något.

Jag har också hunnit bli frustrerad över att det finns så många saker inom kyrkan som håller tillbaka den levande tron som frigör. Konflikter hit och ekonomi dit. Vad är kärnan i kristendomen? Är det inte att älska Gud över allt annat och vår nästa som oss själva? Varför är det här så himla komplicerat ibland?

Då jag intervjuade de två hemlösa männen strax före jul insåg jag att det enda de här människorna begär är att någon möter dem med kärlek.

Skulle jag summera min tid på KP i en enda artikel så skulle jag välja den. Den inte bara berör utan den utmanar. Jag önskar att kyrkan kunde göra samma sak i samhället. Beröra och utmana. Lägga av med artigheterna och våga ryta till.Jag önskar er allt gott kära läsare. Guds frid.