Medan vi ännu minns

Gärna skulle jag säga att den gångna sommarens djur var rådjuret, alltså dessa som äter frukost i grannens åker. Men riktigt så romantisk var sommaren inte. Sommardjuret heter i stället ”fästing”. Inte ens den helige Franciscus skulle hitta något positivt att säga om dem!  Fästingar på morgonen, fästingar på kvällen, fästingar på alla kroppsdelar. Bara en enda bra sak kan sägas om dem, och den saken är inte deras förtjänst. Man kan inte upptäcka dem själv, inte på alla ställen.  Alltså behövs din partner, som kan fungera som nakenskanner likt dom på vissa flygplatser.  Det gör mycket gott åt parförhållandet, det.

Ett annat minnesvärt djur gör sig också påmint nu. Det handlar om ett luftanfall vid stranden, inlett med ett avgrundsskri just vid högra örat. En ny attack bakifrån, ett snabbt snitt i flintskallen, så fint att det knappt kändes, och en droppe blod blandas med havet. Vilken precision!  Mina indiskt påverkade vänner skulle säga att angriparen varit kirurg i det föregående livet. Jag nöjer mig med att säga att det var en skrattmås.

Det är sällan det går att mäta sig med en riktig apostel. Efter denna sommar kan jag det. Paulus klagar att han en gång drivit omkring på havet (2 Kor .11:25).  Nu har jag gjort det hela tre gånger.  Det var otrevligt! En teolog förväntas verkligen inte driva med vågor och vind. Men en viktig punkt i trosläran blev klarlagd: det finns änglar inte bara på land och i luften, utan också ute till havs. Havsänglar med skägg eller bikini, om möjligt ännu hjälpsammare än änglar på land.

Sommarens personnamn skall likt Guds namn inte uttalas offentligt, annars fastnar man i filtret. Han bjöd hur som helst på sommarens 2013 rysare. Lillebror som skvallrade på storebror. Rätt eller fel, säg nu det! Och storebror hämnas, det är klart. Påstår att lilla killen själv håller på med att spionera, eller skattefuska, eller sexuellt ofreda. Men om lillebror inget får berätta, fortsätter storebror hur länge som helst. Har vi råd med det?

Den gångna sommaren utgjorde bara ett litet steg för mänskligheten. För oss, vars somrar är räknade (Job 14:5), ett stort kliv. Men vi var med!