Gudsvind i snålblåst

När pingsten firas i helgen handlar det för flertalet finländare troligen mer om att sommaren gör sitt intåg på allvar och att det syns i församlingen främst i att bröllopsboomen börjar med fullbokade kyrkor. Den heliga Anden däremot är en ganska anonym aktör. Det gäller inte bara i den allmänna uppfattningen utan också inom – åtminstone den lutherska – kyrkans väggar.

Andens kraft och Andens gåvor har i de kyrkliga händerna många gånger blivit en brännande gåva som man inte riktigt vetat hur man ska hantera. Det finns överslag åt bägge hållen. Ibland har gåvorna betonats så till den grad att de skapat exkluderande sammanhang. Andra gånger har gåvorna tonats ner så totalt att talet om den heliga Anden blivit tabu. Hänryckning står inte högt i kurs i en rationell värld. Och därför smusslar kyrkan ibland lite med Anden. En kyrka som vill göra allt för att bli rumsren kunde till exempel enkelt förpacka begreppet ”Gud” till ”idé” eller ”ideologi” och ”Jesus” till ”ideal”. Men den tredje personen i treenigheten är svårare att svälja med sin okontrollerbarhet och kravet på att den ”blåser dit den vill”. Det är just Anden som gör att kyrkan blir kyrka, som avskiljer den till att vara just ”helig”.

För några år sedan skrev den svenske författaren Peter Halldorf Drick djupt av Anden. I sig är författaren en syntes av många skolor: uppvuxen pingstvän, djupt inkommen i katolsk och ortodox teologi, modern mystiker som gillar ökenfäder och klosterliv. På samma gång står han stadigt i sitt sammanhang, i den kristna rörelse som växer mest explosivt i världen av alla. Pingströrelsen har kallats de gamla kyrkornas största ekumeniska misslyckande, en miss som bestod i deras oförmåga att ta denna kristna väckelse till sig inom sina egna led. När det gäller den heliga Anden driver Peter Halldorf tesen att den andliga förväntan i kyrkorna är låg. Men Halldorf hävdar att det är just i den tredje personen i Treenigheten som kyrkan blir kyrka och gemenskapen gemenskap. För honom är det tydligt att varaktig andlighet aldrig får reduceras till privatreligiositet. För honom blir överlåtelsen till den heliga Anden den avgörande förutsättningen för allt gudstjänstfirande.

Det är legitimt i dag att omfatta allt från uppfattningen att det går att leva på enbart banandiet till konventionen att något som tryckts på ett visst sorts papper och i en viss mängd ska ha och hålla ett visst sorts värde vi valt att kalla valuta. Vi tror också att universum är oändligt, men få har krafter att ens föreställa sig hur. Men lätt höjs ögonbrynen när någon vittnar om profetiska drömmar, tungotal eller påtaglig Gudsnärvaro. I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro och de frågade varandra: ”Vad betyder detta” (Apostlagärningarna om den första pingsten).