Om att mista

Igår visades första avsnittet av Yles dokumentär Viimeiset sanani som handlar om dödssjuka personer och deras sista tid, man har också kunnat se det första programmet på Yle Areena under en veckas tid.

Det här är inte ett sådant program som jag oftast skulle se på. Helt enkelt eftersom jag, som säkert många andra, inte gillar att tänka på sjukdomar och döden. Jag blundar hellre och hoppas att det inte händer en själv före det är dags.

Men det är just därför dokumentärer som Viimeiset sanani behövs. För hur hårt man än klämmer ihop sina ögon försvinner det onda inte, och sorgen, som gick hand i hand med döden under hela programmet måste kännas överväldigande både för de drabbade och för de som försöker trösta och finnas till. Dokumentären fick mig förstås också att undra över varför dessa mörka skuggor överhuvudtaget förekommer. Varför tillåter universums skapare allt det här obotliga i vår värld?

Neale Donald Walsh skriver i sin bok Samtal med Gud: ”För en läkare eller sjuksköterska är döden ett misslyckande. För en vän eller släkting är döden en katastrof. Det är bara för själen som döden är en lättnad-en befrielse.” Det ger åtminstone mig hopp om ett nytt äventyr bakom nästa hörn.