Ut med fulorden!

Sekunden därefter brister de ut i samma förlösande skratt som alla andra. Så skönt med en kyrka som ibland också kan skratta åt sina egna dumheter! Så skönt att skratta –tillsammans! John Vikström, tidigare biskop för Borgå stift och sedan ärkebiskop för hela kyrkan, tar ut svängarna som bara en fri och obunden pensionär kan och med en stor portion självironi. (”Ni vet ju att de största experterna på hur saker och ting borde skötas alltid sitter på åskådarläktaren.”)

Kyrkans forskningscentral har samlat både gräsrotsfolk och kyrkliga högdjur till rådslag kring de resultat som redovisas i kyrkans fyraårsberättelse. Mycket är dystert: de självklara banden till folkkyrkan brister, pengarna tryter och medlemsantalet krymper. Men det är den interna splittringen John Vikström fått i uppdrag att kommentera. Den gör ont i kyrkokroppen, river och sliter. Finns det bot? Vikström tar sig an detta i form av allegorier, bland annat som läkaren (den pensionerade) som bedömer patientens tillstånd, ställer diagnos och ordinerar medicin. Mot polariseringen – om man ens kan tala om ”poler” i en så fragmenterad tid som vår – ordinerar han en regelrätt språkreformation.

I språkbruket finns det uttryck som det är hög tid att avskaffa. Här kommer den Vikströmska utrensningslistan över gammelord: ”fundamentalist”, ”konservativ-liberal”, ”traditionell ämbetssyn”, ”kristenhetens gemensamma ämbetssyn”. Ut med dem! lyder domen. De här orden är inte bara illasittande, otillräckliga och missvisande. Genom att använda dem tillämpar kyrkans folk ett internt språkbruk som bara söndrar och river isär den egna gemenskapen. Emeritus blir eremitus och tar till en annan bild: På sommarstugan i Kumlinge har eremitus kunnat betrakta svärtans väg över klipporna på väg mot vattnet. I släptåg har hon de nyckläckta småsvärtorna. Eremitus har sorgset kunnat konstatera att fågelungarna bråkar så mycket sinsemellan att måsarna hinner nappa åt sig både en och två i kullen innan de är nere i vattnet. Stilist som han är drar han inte till med ett ”så är det också med oss människor” men det behövs inte heller. Publikum förstår ändå och sväljer ett par gånger. Det är kanske inte alltid så att alla kontroverser inom en gemenskap är av godo för den som helhet.

”Suuri puhe” väser bänkgrannen på seminariet innan Vikström ens hunnit halvvägs. Och ja, detta raka inlägg av den förre ärkebiskopen är ett av de Stora talen. Naturligtvis är medicinen inte lösningen på allt, svårt är svårt hur man än vänder det. Men Vikström har lyckats röra om i den kyrkliga myrstacken med samma budskap som en annan god talare i tiden, nämligen Olof Palme: ”Vi ska vara aktsamma med orden, för det är med dem vi bemöter människorna.”