Nämen hallå: lite ärlighet, tack

Förra veckan skrev Ulla Klötzer i Hbl att hon ska gå ut ur kyrkan på grund av vad någon kristdemokrat sagt om kärnkraft. Samma vecka läste jag att nån skulle gå ut ur kyrkan för att det funnits en grupp pedofiler på missionssällskapets internat i Taiwan.

Varje gång någon tycker det ena eller andra eller utför skurkaktigheter i Guds namn finns det en hel hop människor som ropar: Äckligt, nu går vi ut ur kyrkan!

Hallå. Det här är lika logiskt som att gå ut ur kyrkan för att någon ritat ett snett kors på gatan.

Jag efterlyser intellektuell ärlighet till och med av folk som går ut ur kyrkan. Jag vill att de ställer sig frågan ”är det här kyrkan?” varje gång det svider i själen och det handlar om Gud.

Missförstå mig inte: det är helt okej att skriva ut sig ur kyrkan. Men tusan också: den som gör det ska väl åtminstone veta varför!

Så här en grundkurs: kristdemokraterna är inte ”kyrkan”. Religiösa pedofiler är inte ”kyrkan”. Troende människor som gör idiotiska saker är inte ”kyrkan”.

Att påstå att man går ut på grund av en viss fråga har också sina konsekvenser. Går man ut för att kyrkan röstar ner kvinnliga präster går man förstås in igen när kvinnor prästvigs, eller hur? Så Ulla Klötzer: om du hunnit ta del av kyrkans miljöprogram är det kanske dags att skriva in dig igen. (Om du redan hann skriva ut dig, alltså.)