Att rädda världen

För den som inte är beredd att bara låta undergången komma är det här givetvis ett problem. Det innebär att det vi som vanliga människor kan göra, som individer, strikt taget är ganska betydelselöst. Visst, vi kan syssla med att begränsa skadorna, och om det att vi väljer till exempel rättvisemärkta produkter i butiken gör någon människas liv lite mindre mödosamt är det givetvis en god sak. Men i den mån vi hoppas förändra systemet i grunden är det här ett alltför långsamt sätt. Världen har inte tid med långsamma stegvisa reformer.

Dilemmat är detsamma om vi så tror på politiskt arbete, radikal aktivism eller medveten konsumtion. Vi är bundna av konsekvensernas logik. Om det vi gör inte leder till konkreta förändringar är våra handlingar i stort sett betydelselösa. Vilka är de goda nyheterna i den här situationen? Ja, kristendomen anser sig ju kunna leverera goda nyheter, evangelium.

Kanske det här: det är inte på vårt ansvar att rädda världen. Som kristna tror vi att världen redan är räddad, av Gud.

Vad det inte betyder är att vi kan luta oss tillbaka och låta världen ha sin gång. Om det inte syns i våra handlingar att vi tror på Gud är det ingen tro vi har, bara en teori. Tron befriar oss ifrån tanken att vi måste försöka överblicka konsekvenserna för våra handlingar. För den som tror räcker det att göra det som är gott. För den som tror räcker det med att Gud har lovat att om vi lever så som Jesus lärt oss så kommer det att bidra till att hans goda syfte för världen uppfylls. Hur det här ska gå till är strikt taget inte vårt bekymmer. Det befriar oss till att göra det goda, i stort och i smått, även när vi strikt taget inte kan se någon egentlig nytta med det.

Det är säkerligen många fler än de som förväntar sig att räddningen ska komma just från Jesus som tänker så här, innerst inne. Konsekvenslogiken lockar sällan den som drömmer om en annorlunda värld.

Därför firar kyrkan påsk, för att ge oss möjlighet att leva oss in i de ögonblick som vi tror räddade vår värld och känna in hur tron på att Guds rike kan forma våra liv framöver. För att hjälpa oss att se hur trohet mot de här händelserna tar våra liv i anspråk.