Så här tycker man om små människor

Jag vänder mig om och ser honom skina som en sol. Han har fått godis. Obemärkt har en av de svala damerna tagit sig fram till honom och gett honom en muta.

Samma situation återkommer på restauranger och på besök hos doktorn. Vår son ogillar i allmänhet kontakt med främmande vuxna. Han vill inte bli tillfrågad hur gammal han är eller hurdan glass han tycker om. Han kastar mörka blickar på folk och vänder ryggen till.

Här blir det annorlunda. Han fnittrar åt dr José F. Han blickar intresserat mot kyparna som är unga och stiliga män men sveper förbi för att rufsa honom i håret, kolla in hans leksaker eller kalla honom för nånting lustigt. Vad vet de här människorna om barn som vi inte vet i Finland?

De vet att barn ska charmas snabbt och diskret, som vuxna. De vet att barn inte vill bli utfrågade. De vet att det värsta barn vet är att greppas i ett vänligt skruvstäd för att en vuxen fått för sig att hon ska ge dem lite av sin tid.

De verkar inte kräva något särskilt för att tycka om ett barn. Blott en sak: att man är liten.