Och så är Petrus jobb ledigt igen

Eftersom påven den här gången meddelade exakt när han inte längre står till förfogande – den 28 februari klockan åtta på kvällen – finns det också mer tid än vanligt att spekulera och intrigera.

När Benedictus XVI avgick sa han att det krävs både kroppslig och själslig styrka för att styra Petri skepp, och hans krafter har under de senaste månaderna varit på nedgång. Han såg sin föregångare långsamt bli gammal och trött, han vet att det är oundvikligt att han går samma väg.
Det är inte bara påven som är gammal och trött, många tycker att också kyrkan är det. Innan den liberala kardinalen Carlo Maria Mantini dog i fjol beskrev han den katolska kyrkans situation med ord som ekar kusligt bekanta: kyrkan är trött i Europa och Amerika. De stora katedralerna står tomma, byråkratin och ritualerna är pompösa, kyrkan är 200 år efter sin tid.

Vi kommer inte att höra den nya påven påstå någonting liknande, för det finns just inga liberala kardinaler kvar. Den som efterträder Benedictus XVI kommer sannolikt att följa sina föregångares linje när det gäller de västerländska tvistefrågorna abort, homosexualitet, preventivmedel och prästers celibat.

För många katoliker känns det tryggt. För dem som längtar efter nya vindar känns det deprimerande.

Men så kommer vi in på hela den övernaturliga diskussionen och det ska vi väl göra då det är påveval på gång. En ung amerikansk katolik, Anthony Mathison från South Carolina, slår i en text om valet av påve ett slag för efterföljelsens naivitet.

Mathison påpekar att det under historiens lopp funnits gott om påvliga kandidater som varit allt annat än lämpliga för ämbetet. Han nämner Vigilius (535–555) vars heretiska syn på Kristi natur delades av kejsarinnan Theodora som var ivrig att ersätta hans föregångare med en man i sin egen smak. Vigilius och Theodora skred till verket och den regerande påven dog, antagligen giftmördad av de två.
Så blev Vigilius påve, och det första han gjorde var att kraftigt ta avstånd från den heresi han stått bakom och energiskt rensa ut alla dess anhängare.

Vad lär vi oss av detta?
Att den heliga Anden styr också påven, menar Mathison. Den man som väljs är kanske inte perfekt, men han är den man som Gud vill ha på just den stolen.