Min kropp – under återstoden av mina dagar ska jag visa den aktning

18.11.2025
Ulrika Hansson är gästkolumnist och författare.

”Jag hade ingen lust att börja komma hit”, säger hon, ”men mitt jobb är fysiskt tungt, så jag måste för att orka.” Svettiga sitter vi i gymmets omklädningsrum. Vi känner inte varandra, men om man går på gym ungefär samma morgnar varje vecka börjar man känna igen vissa ansikten, och så byter man kanske några ord, så där i förbifarten. Jag hade inte heller någon lust, berättar jag för henne, men jag gör det ändå, för åldern vill göra mig svag.

Klientelet är brett, pensionärer, tonåringar och mittemellan, svaga och starka, kraftiga och spensliga, blyga och kontaktsökande. Alla stretar vi på, nickar och ler mot varandra ibland, fortsätter med vårt. Det är en slags löst sammanfogad gemenskap jag kommit att uppskatta mer och mer.

För att min träning ska bli av behövs nästan alltid ett visst mått av tyst övertalning, men när jag är klar med mitt pass är känslan oslagbar. Den där oslagbara känslan är en kliché som det är svårt att tränga bakom. Hur ska man förklara det, förnimmelsen av styrka, oräddhet, ett obändigt livsbejakande. Just då har jag känt mig närmare en slags gudalik livsglädje än på någon annan plats där jag förväntats känna den. Endorfiner, kan man hävda. Ja, utan tvekan, men också något djupare, som har med tacksamhet att göra.

Endorfiner, kan man hävda. Ja, utan tvekan, men också något djupare, som har med tacksamhet att göra.

Jag skulle gärna uppdatera kroppens status så där religiöst sett. Både som ung och senare i livet har mina känselspröt i kristna sammanhang ibland uppfattat att kroppen setts som något som kan leda oss in i farliga frestelser, förknippade med sex, omättlighet och yta. Kroppen är själens boning, men det är tveksamt om den har något egenvärde. Den får agera statist, ska ju bli kvar här och förmultna, medan själen drar vidare till gröna ängar. Är det så skulle det inte förvåna mig om jag började sakna min en aning, faktiskt.

Min kropp har varit tålmodig med mig. Den har tappat kilon när jag tvingat den, och burit dem igen när de återvänt. Den har sprungit långt om jag fått det för mig, den har suttit stilla på skrivbordsstolar dag ut och dag in. Den har burit och fött barn, den har försummats och kommit igen, blivit starkare. Den har sparkat bollar, tröstat med ömsinta händer och simmat på djupt vatten. Den har lyft gamla som ramlat och den har tagit mig upp på ett berg med vidunderlig utsikt.

Min kropp har fört mig mycket närmare Gud.

Under återstoden av mina dagar ska jag visa den aktning.

Ulrika Hansson

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22

Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14

nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05

Inbesparingar. Resultatet av omställningsförhandlingarna vid Helsingfors kyrkliga samfällighets gemensamma tjänster har klarnat. Under de kommande tre åren ska de gemensamma tjänsternas verksamhetsbidrag sänkas med 4,8 miljoner, vilket bland annat innebär att antalet årsverken minskar med 45. 9.9.2022 kl. 17:11

KYRKORNAS VÄRLDSRÅD. Kyrkornas världsråd vände och vred i kulisserna på sina ord om kriget i Ukraina. Rådet avslutar på torsdag sin generalförsamling med över 4000 delegater i tyska Karlsruhe. 7.9.2022 kl. 15:11