Känslan av samhörighet när man sjunger tillsammans är helig

30.08.2023
Nina Österholm jobbar med information i Helsingfors församlingar.

Jag deltog i ett kvällsprogram en lägerkväll och sjöng någon vanlig aftonsång, när jag plötsligt hörde hennes röst och transporterades tio år bakåt i tiden. På en sekund var jag tillbaka i en julsångsövning på mitt gamla jobb, bland gamla kollegor i ”ett tidigare liv”. Med Koppången och Det susar genom livets strid som melodi.

Att dofter kan framkalla minnen är säkert många bekanta med. Hur en särskild parfym eller stekos från ett plättkalas kan ge flashbacks av minnen man inte trodde sig ha kvar. Utöver dofter har jag också lätt att få kontakt med minnen genom röster och framför allt sångröster, och genom att sjunga tillsammans med andra. Jag minns ofta dop, bröllop och begravningar genom de sånger vi sjungit, de röster som ljudit i viktiga stunder kommer alltid bära vissa minnen för mig. Det är fascinerande, som att hörseln lagrar saker på någon helt egen hårdskiva eller har en speciell anslutning till minnet.

Jag tänker att det också kan ha något med gemenskap att göra, med känslan av samhörighet när man sjunger tillsammans med andra. Att det kan ha med något heligt att göra.

Filosofen Frank Martela beskriver sin gudsbild i videoserien Jumalani, som snurrat på sociala medier i somras. Han menar att vi aldrig fullt ut kan förstå hur en annan människa tänker, att det är omöjligt att helt förenas på förnuftsnivå. På känslonivå kan vi enligt Martela däremot uppleva samma sak som någon annan. I stunden kan vi förenas i ett starkt vi som är här och nu, vi som upplever samma situation i denna sekund. Som vi i fotbollslaget, eller vi grannar, eller vi kollegor, vi i kören. För filosofen Martela är detta det närmaste helighet man kommer. När jaget försvinner och han uppgår i ett större vi tillsammans med andra. Kanske, säger Martela, ligger rentav meningen med livet i gemenskap med andra. När jag kan göra något för andra, när jag får göra något tillsammans med andra, får mitt liv mening.

Jag tror kanske att det är därför jag minns genom röster – att det egentligen är gemenskapen och känslan av att ingå i det där stora vi:et som lagrar positiva (ljud-)spår i mig. Jag minns de heliga stunderna, om man så vill. Jag förstår plötsligt också bättre varför man sjunger så mycket i kyrkan, att psalmsången fyller många dimensioner i gudstjänsten. Att vi nästan alltid också sjunger i samband med högtider, i såväl glädje som sorg.

Och att gemensamma julsångsövningar med kolleger kan ha en otrolig inverkan på trivseln i arbetslaget, på vi-känslan i teamet. På den där kapellbänken fick jag tag i gamla minnen, på allt vad som hunnit hända på tio år, allt som vi gått igenom sedan den där julsångsövningen på jobbet. Och jag kände att en gammal gemenskap fanns kvar, tryggt förvarad mellan toner och melodier i ryggmärgen.

Nina Österholm

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06