Känslan av samhörighet när man sjunger tillsammans är helig

30.08.2023
Nina Österholm jobbar med information i Helsingfors församlingar.

Jag deltog i ett kvällsprogram en lägerkväll och sjöng någon vanlig aftonsång, när jag plötsligt hörde hennes röst och transporterades tio år bakåt i tiden. På en sekund var jag tillbaka i en julsångsövning på mitt gamla jobb, bland gamla kollegor i ”ett tidigare liv”. Med Koppången och Det susar genom livets strid som melodi.

Att dofter kan framkalla minnen är säkert många bekanta med. Hur en särskild parfym eller stekos från ett plättkalas kan ge flashbacks av minnen man inte trodde sig ha kvar. Utöver dofter har jag också lätt att få kontakt med minnen genom röster och framför allt sångröster, och genom att sjunga tillsammans med andra. Jag minns ofta dop, bröllop och begravningar genom de sånger vi sjungit, de röster som ljudit i viktiga stunder kommer alltid bära vissa minnen för mig. Det är fascinerande, som att hörseln lagrar saker på någon helt egen hårdskiva eller har en speciell anslutning till minnet.

Jag tänker att det också kan ha något med gemenskap att göra, med känslan av samhörighet när man sjunger tillsammans med andra. Att det kan ha med något heligt att göra.

Filosofen Frank Martela beskriver sin gudsbild i videoserien Jumalani, som snurrat på sociala medier i somras. Han menar att vi aldrig fullt ut kan förstå hur en annan människa tänker, att det är omöjligt att helt förenas på förnuftsnivå. På känslonivå kan vi enligt Martela däremot uppleva samma sak som någon annan. I stunden kan vi förenas i ett starkt vi som är här och nu, vi som upplever samma situation i denna sekund. Som vi i fotbollslaget, eller vi grannar, eller vi kollegor, vi i kören. För filosofen Martela är detta det närmaste helighet man kommer. När jaget försvinner och han uppgår i ett större vi tillsammans med andra. Kanske, säger Martela, ligger rentav meningen med livet i gemenskap med andra. När jag kan göra något för andra, när jag får göra något tillsammans med andra, får mitt liv mening.

Jag tror kanske att det är därför jag minns genom röster – att det egentligen är gemenskapen och känslan av att ingå i det där stora vi:et som lagrar positiva (ljud-)spår i mig. Jag minns de heliga stunderna, om man så vill. Jag förstår plötsligt också bättre varför man sjunger så mycket i kyrkan, att psalmsången fyller många dimensioner i gudstjänsten. Att vi nästan alltid också sjunger i samband med högtider, i såväl glädje som sorg.

Och att gemensamma julsångsövningar med kolleger kan ha en otrolig inverkan på trivseln i arbetslaget, på vi-känslan i teamet. På den där kapellbänken fick jag tag i gamla minnen, på allt vad som hunnit hända på tio år, allt som vi gått igenom sedan den där julsångsövningen på jobbet. Och jag kände att en gammal gemenskap fanns kvar, tryggt förvarad mellan toner och melodier i ryggmärgen.

Nina Österholm

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

ryssland. – Jag är rädd för min kyrkas säkerhet och ärligt talat är jag trött på att vara rädd för min egen säkerhet. Jag kan inte säga att jag inte är rädd för Putin – han skrämmer ju hela världen. 1.3.2022 kl. 12:06

krig. – I svåra situationer, när man inte kan se någon framtid, knäpper man sina händer och suckar uppåt även om man inte skulle vara så troende, säger kyrkoherde Kim Rantala, som varit präst inom de fredsbevarande styrkorna i Libanon och Bosnien. 1.3.2022 kl. 08:51

Ukraina. Rabbe Tiainen och Anders Hedman är initiativtagare till en två veckor lång ljusdemonstration framför den ryska ambassaden i Helsingfors. – Ett väsentligt motiv är att vi vill uttrycka sorg över det som sker. 28.2.2022 kl. 19:36

Ukraina. Vid Nylands brigad talar man om Ukrainakriget som alla andra i samhället. När det krisar har militärpastor Markus Weckström en klar grundinställning inför sina "församlingsbor" vid brigaden: ta en sak och en dag i sänder. 25.2.2022 kl. 19:00

ungdomar. Oro och frågor ska bemötas öppet och ärligt, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell. Ungdomar uttryckte stor medkänsla med de krigsdrabbade, under en ungdomssamling i Borgå. 25.2.2022 kl. 11:39