Sommaren och språkspelet kring rasismen

FINANSMINISTER Riikka Purra (Sannf) bar undantagsvis glasögon den dagen, svartbågade. Hon hade varit minister i 22 dagar och stod utanför statsminister Petteri Orpos residens för att be om ursäkt.

Glasögon bär hon inte annars. Kanske hon nu ville spela en annan roll än sin vanliga, den blonda folkledarens. Kanske hon inte hade hunnit mejka sig. Kanske vakat med kontaktlinserna i. Kanske gråtit.

Femton år tidigare hade hon skrivit grovt rasistiska texter i partikamraten Jussi Halla-Ahos sedermera raderade blogg-gästbok. Nu hade de flutit upp ur något webb­arkiv, och regeringskollegerna hade krävt hennes ursäkt.

Riikka Purra sade förlåt, men tog ändå rätt så snart halvt avstånd igen från sin egen ursäkt. Då skyllde hon på att hon då, på 00-talet, hade blivit så skrämd och trakasserad av invandrare på stan. Att hon hade sett sig föranledd att kalla dem ”apor” eller att prata om att skjuta någon av dem på lokaltåget.

DET SÄGS ATT den kristna traditionen ibland förlåter för billigt. Och det kan ha förekommit. Men kristen praxis har en vägkarta för varje ånger­full människa.

Man ber vanligen om förlåtelse av dem man förstår man har gjort illa. Och försäkrar sig om att de har hört och förstått. Man förväntas börja ställa tillrätta det man söndrat. Och man visar självreflektion om varför man gjorde fel. Varför var jag, Riikka Purra, som 31-årig doktorand en sådan människa att mitt språk var så lågt?

SAMTIDIGT blev rasismen ett språkspel i sommar. För vad avses med r-ordet? Det finns de som nu lite självrättfärdigt piskar om att den som inte vet det själv är en del av problemet. Men ändå är det viktigt att ställa frågan och vara tydlig.

"Ser man globalt på rättvisa, är Finland slutet och snålt, oberoende av vem som är statsminister här."

Att kalla någon en ”turkapa” som Purra ska ha gjort, eller säga att en växt i trädgården ”förökar sig som somalier”, som minister Wille Rydman (Sannf) ska ha ordat, är inte så svårt att bedöma. Det är rasism.

Men att kritisera vår migrationspolitik, tala för mindre flyktingkvoter eller kräva mer av nyanlända de första åren, är det rasism?

Där blev r-ordet ett slagträ i sommar. Det verkar ibland som om utlänningspolitiken är okej och rättfärdig om ”rätt” regering är vid makten, annars inte.

Ändå är Finland på det stora hela, om man ser globalt på rättvisa och utjämning, ett slutet, snålt och försiktigt land, alldeles oberoende av vem som är statsminister här.

DET ÄR INTE Kyrkpressens linje att vårt lands gränser eller vårt bistånd i världen ska snävas till. Vi är ett rikt land och kan när vi vill. Men samtidigt måste vi i en öppen och värdig demokrati acceptera också andra åsikter utan att stämpla bort dem som ”rasism”.

Ett legitimt argument kan vara att vårt land är för hårt och för svårt. Att vi gärna hjälper, men att klyftan till andra kulturer och annan skolbildning är så stor att det kan vara svårt att, trots bästa välvilja från alla parter, komma tillrätta här.

Men det är ingenting att yvas över om Finland är sådant. Att vi hellre har mekaniska robotar på våra äldreboenden som sällskap till våra äldre än fler levande utländska närvårdare. Då är det Finland som behöver förändras, vi som ska skämmas, vi som har misslyckats.