Höger eller höger? Regeringen valde den borgerliga synens hårda variant

DET VAR LJUSA sommarklänningar och lätta kavajer i mitten av juni. Den nya rege­ringen kom i mål efter en ovanligt lång mangling mellan fyra partier. Det var vårfest och Den blomstertid över det hela; många glada över nya uppdrag och nya utmaningar.

Politikerveteranen betraktar det över sin kopp kaffe och minns den märkliga känslan att bli minister. Plötsligt förverkligas saker du alltid jobbat för. Plötsligt börjar det hända.

Mänskligt sett ska vi önska alla nyinstallerade väl, särskilt de nya ministrarna ur vår närmaste finlandssvenska krets, Sandra Bergqvist och Anders Adler­creutz. Och de andra. Det här är demokrati. Finländare i hundra­tusental blir hörda, även de som politiskt ser annorlunda på världen än du.

FRÅN VÅRFESTER runtom i landet går inte alla hem till likadana hem. En del vet efter Den blomstertid att dröm­yrket för deras del inte är inom räckhåll, för deras inre sår och motgångar, för att betyget blev som det blev.

Andra vet att sommaren ska bli ett helvete för att det är som det är därhemma. En del mister med skolmaten sitt enda varma mål mat om dagen.

"Den evangelisk-lutherska kyrkan hade önskat att regeringsprogrammet inte skulle öka klyftorna i samhället."

Den evangelisk-lutherska kyrkan hade önskat att regeringsprogrammet inte skulle öka klyftorna i samhället. Nu behövs mera stöd­bön att kyrkans bön blir hörd.

DET ÄR ETT hårt regeringsprogram. Det finns höger, och så finns det höger. Men det här är en brutal form av borgerlig samhällssyn.

Förstås behöver ekonomin städas. Väns­terledaren Li Andersson ur den förra regeringen säger i tv-dokumentären First five att ”vi beslöt att genomföra alla våra reformer trots pandemin” – och det ekonomiska läge som därmed rådde. Det är i sig en ganska käck aningslöshet.

Men nu ställer den nya Orporegeringen inte minus­ekonomin rätt med hjälp av alla finländare. Det är de utsatta som i huvudsak ska betala. De som bor ett stycke upp i våningarna deltar inte i det här stambytet.

Men nu ställer den nya Orporegeringen inte minus­ekonomin rätt med hjälp av alla finländare. De utsatta ska betala. De som bor ett stycke upp i våningarna deltar inte i det här stambytet.

FLITFÄLLOR finns på alla nivåer. De finns hos den nere i trappan som hellre går arbetslös än tar ett jobb hen inte gillar. Men de finns också hos den som bor högre upp, som varken investerar, donerar eller skattar mer av sitt överskott i livet. Och som nu varken fick piska eller morot av staten att göra det heller.

Den nya ”resurs” som nu skapades, och som närings­livshöjdarna applåderar, är att det blir lättare att anställa människor som blivit fråntagna sina stöd, och att ge dem sparken. Den ena människan den andras träl.

SFP som gick in också i den nya regeringen har förklarat hur det svenska, närmast några sjukhus, kunde lämnas orörda genom kompromisserna på Ständerhuset.

Hos Kristdemokraterna är det mera oklart vad det kristna i Finland vann eller behöll
genom KD:s eftergifter. Hårdare tag kring flyktingar, bistånd, arbetslösa och samhällelig omsorg – vad är uttalat kristet i detta?

Det kunde proffsteologerna fundera på. Vad är ekonomijargongens grund i kristen tradition och i Bibeln?

DET KUNDE proffsteologerna faktiskt fundera på, i en värld där ekonomin ska vara ett sånt här slagträ. Vad är ekonomijargongens grund i kristen tradition och i Bibeln? Vi har för lite teologi om mammon.