6 000 röster är borta – nu tätnar mystiken i kyrkan

43 MILJONER euro omsätter maskineriet per år. Det är församlingarna i Borgå stift som ett normalår levererar 4 500 dop, vigslar, begravningar och andra förrättningar, konfirmationer i 2 700 familjer eller 5 500 gudstjänster.

Medlemsavgiften för detta är i snitt 290 euro. Men få av medlemmarna är intresserade av det annars så vanliga follow the money – "Dina Pengar", som det med stor förstabokstav heter i svenska kvällstidningar. Hur kyrkskatten används, dessa miljoner.

När församlingsvalets röster hade räknats i söndags hade ungefär bara var sjunde finlandssvensk medlem av den evangelisk-lutherska kyrkan gått och röstat. Och valt ett namn på en kandidat som ens en vag mening om åt vilket håll, eller med vilken stil församlingen kunde utvecklas i framtiden.

"Det riktigt rejäla bekymret är att närmare 6 000 röster är borta i år. Det är röster som aldrig har avgetts."

DET STORA bekymret i Borgå stift är inte röstningsprocenten. Den kryper vart fjärde år ner någon procentenhet, som kvicksilvret en kulen kväll.

Det riktigt rejäla bekymret är att närmare 6 000 röster är borta i år. Det är röster som aldrig har avgetts. Dels hålls det inte längre några val i var tredje församling i stiftet, dels har har medlemsantalet sjunkit. År 2018 röstade närmare 25 000 finlandssvenska medlemmar. I år hade antalet avgivna röster sjunkit till 19 000.

Kyrkans kommunikationssakkunniga Lucas Snellman är någonting på spåren när han till Kyrkpressen säger att ett minskat antal kandidater betyder mindre räckvidd i hur det i det lokala talas om kyrkans angelägenheter. Det blir färre ringar på vattnet och i stället en tystnad som snabbt förökar sig. Olja på vattnet; en glansig, matt, stillastående yta, under vilken det inte är så mycket rörelse.

De största passivitetsförlusterna sedan senaste val är, enligt en snabb översikt av Kyrkpressen, är i Esbo och Kimitoöns församlingar. I vardera församlingen lämnades omkring tusen människor som röstade 2018 utan val i år.

Ett sämjoval blir ofta en väckarklocka. Och så skärper församlingen sig och kommer igen fyra år senare. Det gjorde flera församlingar i år.

I andra medelstora församlingar – Grankulla, Hangö eller Nykarleby – är sämjoval redan är det nya normala. Om man blott som intresserad kandidat övertygar ett valombud – så är man vald.

MAKTEN OCH INFLYTANDET försvinner ju inte fast valivern kollapsar. Det är bara någon annan som har dem. Men mystiken tätnar. Vem bestämmer sedan i kyrkan, om de invalda inte har klara väljarströmmar och opinion i ryggen?

Många förtroendevalda, omvalda som avhoppade, säger att beslutsfattandet i kyrkan är trögt och långsamt, och möjligheterna att påverka små.

Troligt är att makten försvinner till de anställda i kyrkans kanslibyggnader, till kyrkoherdar och förvaltningschefer, till ecklesiastikråd och kantorer. Sedan är det de som utformar kyrkan som de själva finner personligt stimulerande, eller i värsta fall bara bekvämt.

"I Åbo svenska, Ekenäsnejdens och i Helsingfors-Matteus församlingar hade en större andel tonåringar än vuxna och äldre gått och röstat."

SKILLNADERNA mellan kandidatfältet och dem som till slut blev invalda i söndags var inte stor. Detta mätt enligt de drygt 400 svar som hade lämnats in i valkompassen.

Folk valde överlag varken mera modernt-populärt eller mera klassisk-konservativt. Det som snarare förenar olika läger är den stora majoritet om 80 procent av de invalda som anser att möjligheterna att påverka i kyrkan borde förbättras.

Ett särskilt stöd verkar de kandidater ha fått som anser att valsystemet borde ändras och kyrkans högsta ledning, kyrkomötet, väljas direkt av medlemmarna. Det ansåg också några av de populära invalda kandidater som Kyrkpressen har talat med. – Länk här och här.

EN RIKTIG FIN SAK är också att det finns församlingar där de riktigt unga hade röstat riktigt mycket. Det får man ju i kyrkan så snart man fyllt 16. I Åbo svenska, Ekenäsnejdens och i Helsingfors-Matteus församlingar hade en större andel tonåringar än vuxna och äldre gått och röstat.

Då har någonting gjorts rätt i församlingen. Sexton- och sjuttonåringar vill påverka sin församling och därmed tidigt ta ett ansvar. Nu gäller det att ta reda på vad det är som har blivit rätt där, och odla det. Och se om det kan gå att tillämpa på mera garvade och blaserade medlemmar i kyrkan.

- - -

Korrigerat måndag 28 november kl. 12.15: andelen församlingar med sämjoval.