"Tryggheten i Gud behöver kanske världen få höra mer om i nuläget"

Det är mycket som gungar för tillfället. Pandemi, krig och energikris. Politiska svängningar i en hårdare riktning, en allt tuffare ton i det offentliga samtalet. Ibland viskar någon till och med lite ängsligt om ett tredje världskrig. Inte att undra på att många känner sig otrygga.

Perioder av otrygghet gör att man får se sina egna prioriteringar och värderingar i nytt ljus. Vad är det som ger mig trygghet? Är det att krig finns någonstans långt borta och inte berör mig? Är det att inga svåra sjukdomar drabbar oss i den rika västvärlden? I så fall sitter den tryggheten löst.

"Är det att krig finns någonstans långt borta och inte berör mig? Är det att inga svåra sjukdomar drabbar oss i den rika västvärlden? I så fall sitter den tryggheten löst."

I kyrkans uppdrag ingår att påminna om att det finns En som är större än vi. Och att Denne dessutom är beredd att ta hand om oss om vi sätter vår tillit till Honom. Det här betyder inte att alla problem försvinner eller att allting mirakulöst ordnar sig till det bästa så fort jag knäpper händerna. Vi har sett allt för många som utlovat det, men de brukar som regel inte riktigt leverera när det gäller.

Gud är inte det universella lyckopillret som fixar allt. Men likväl finns det på något märkligt sätt en trygghet i att Gud trots allt har sista ordet. Det är inte upp till vår styrka, vår smarthet och vår förmåga, utan Guds.

Kyrkan brukar som regel gärna understryka att vi inte alltid har svaren på livets stora frågor, utan att vi hellre är med och delar frågorna. Det är helt rätt och riktigt, men ur en viss synvinkel sitter vi faktiskt på svaret. Kyrkans svar är Jesus. Frasen må vara uttjatad och det finns många skämt att dra kring den, men det gör den inte mindre riktig. Och ibland undrar jag om vi rentav blivit så bra på att dela frågorna att vi nästan glömt att vi ju också hade Svaret.

"Ibland undrar jag om vi rentav blivit så bra på att dela frågorna att vi nästan glömt att vi ju också hade Svaret."

Vi kan inte veta hur det kommer att gå, inte veta hur allt kommer att sluta, varken i Ukraina, i världshistorien eller i ditt eller mitt liv. Men det vi vet är att när slutet kommer står Gud där. Och den tryggheten behöver kanske världen få höra mer om i nuläget.

”Allting försvinner, allting växlar här

Du är den samme, Herre bliv mig när.”