Spelar ingen roll att det är dyrt – vi ska betala för sköterskan

26.09.2022
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

”BLANDA MERA vatten i soppan, vi blir fler till kvällsmaten!” Skämtet blev nog lite slitet efter hand; farbrorn drog det för ofta.

För 20–30 år sedan började vi för första gången höra talas om att de stora efterkrigs­generationerna en dag skulle bli pensionärer, sjuka och bäddpatienter, en bomb. Det hisnade då hur dyrt alltsammans en dag skulle bli för oss andra.

Med sorg över djupt mänskliga värden kan vi nu snart halvvägs in i 2020-talet konstatera att det egentligen inte blev så. Det blev tvärtom mera vatten i soppan. Äldre­vården blev slimmad. Hjälpande, tröstande händer pressades att göra mera-mera. Kiss­blöjorna vägdes för att få ekonomi i dem.

Många som hade sett fram emot en äldretid med rentav en liten smålyxig guldkant på livet på ett modernt utrustat, ljust vårdhem, som lön efter all möda, fick någonting annat.

"Det blev inte som vi trodde.
Det blev mera vatten i soppan."

VILL VI HA det goda livet ända till slut behöver vi som samhälle vara redo att betala. Det låter nästan absurt att Jaana Hallamaa som professor i socialetik och tidigare biskopskandidat ska behöva höras av Helsing­in Sanomat (HS 16.9) om den gamla sanningen: om det smakar så kostar det också. Men för många är det inte längre självklart att vi faktiskt ska betala.

Sjukvårdarnas förhandlingar om bättre löner har pågått sedan januari. Under covidpandemin visade studier att deras yrke var 16 gånger farligare än andras. Totalt beräknas 110 000 sjukvårdare och läkare i världen ha offrat sina liv för and­r­a under pandemin, tills vaccinerna kom.

VÅRDARNA vill nu ha rejält höjd lön fem år i rad, samma påökt som andra branscher får påökt – plus 3,6 procent.

Till och med om de får bara en del av det så blir det dyrt för samhället. Yle har räknat att enbart löne­förhöjningarna i så fall om fem år kostar 1,6 miljarder euro per år – lika mycket som staten betalar för Finlands alla universitet i landet.

Men det måste få kosta. Vårdarna behöver få sin erkänsla i bättre lönearrangemang, och i pengar. De vakar med sin yrkesskicklighet på gungflyn där liv mäts mot död. De är värda att lyftas ur den medelinkomst de når upp till först efter skiftes- och jourtillägg.

Till mångas postmoderna häpenhet blir liv och hälsa nu kännbart dyrare. Det sker dessutom samtidigt som vår omsorg om varandra fjärmas från gamla socknar och kommuner till nya anonyma välfärdsområden. Och det blir otydligare vem vi betalar för.

MEN VI TVINGAS se att vi måste betala. Att vi inte bara kan förväntas tänka att ju mer vi själva har pengar att sätta i rullning och konsumera för, desto mera skapar det mirakulöst nya pengar som kan användas för medmänsklig omsorg och vård.

Men vi står djupt i den snaran. Och tänker redan nu lätt att pengar egentligen är nyttigare och bättre om de satsas på någonting annat än på gamla tiders barmhärtighet och omsorg, tid och närvaro, på förnöjsamhet och arbets­frid vid avdelningarna på våra sjukhus.

FÖRMODLIGEN BER också en och annan kyrkoekonomist till den Gud som är grunden för hens arbetsplats att vården inte ska kollapsa. Då återgår vi till hur det var förr i världen, då kyrkor och församlingar som en naturlig del av diakonin drev också bäddavdelningar och sjukhus. Gud bevare.

Jan-Erik Andelin

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28