Vi har ett låst språk om abort

ABORTERNA blir ständigt färre i Finland. Vår abortlag är visserligen numera med dagens euro­peiska mått stram. Ändå är en större orsak till att kurvan ständigt pekar neråt förmodligen vår moderna och oftast sakliga finländska sex- och samlevnadsfostran.

Aborterna minskade igen 2021 med åtta procent. Det görs i dag bara en tredjedel så många aborter som åren efter att ingreppet för över 50 år sedan fick sin egen lag i Finland.

De konservativare av oss frestas ibland att argumentera i abortfrågan med att tala om moraliskt sluttande plan. Men här har de nog fått se sin förutsägelse slå fel. Det blev inget lös­släppt abortparadis, utan någonting annat.

Snarare är ju både det etablerade liberala samhället och abortmotståndarna faktiskt i all tysthet överens: ju färre aborter, dess bättre. Nu är siffran nere i omkring 7 600 per år.

ATT INTE fullfölja en graviditet är ändå fortfarande relativt vanligt.Av 150 kvinnor i åldrar då man kan bli gravid har statistiskt åtminstone en bland dina vänner, väninnor, kolleger, grannar eller släktingar – eller du själv – under det gångna året fattat och verkställt just det beslutet.

På motsvarande vis har också en av 150 finländska män varit involverad på något hörn i den biologin.

USA FÖRVÅNADE nyligen rejält i abortfrågan. Vi trodde – oberoende av vad vi var och en anser om själva saken – att vissa samhälleliga steg i väst­världen hade tagits för alltid och inte längre kunde rullas tillbaka. Precis som vi antar att apartheid eller slaveri aldrig ska komma igen.

Men USA:s högsta domstol slog i maj fast att aborträtten inte längre gäller allmänt i natio­nen. Frågan ska i stället avgöras på lägre nivå, i delstat för delstat. Av dem har tio redan nu mer eller mindre abortförbud.

Förbudet framstår framför allt som ren makt­utövning mot kvinnor och mödrar, som är de som främst straffas. Skulle också respektive ansvariga fäder åka i fängelse, i Alabama och Wisconsin, för att ha avlat oönskade människo­embryon skulle samma lagar sannolikt aldrig ha stiftats.

"Män, som utövade påtryckning, hotade, svek eller inför det nya livet bara stack."

PÅ 1960-TALET var argumentet om kvinnans rätt till sin egen kropp en mycket viktig tröskel­slogan. För ett halvsekel sedan var det inte självklart. Kvinnor var inte sina egna. I kristen retorik kunde man, när två hade gjort ett oönskat barn, försåtligt vantolka Bibeln så att felet var den förförande Evas – inte Adams. Och därför skulle också kvinnan för evigt bära både följder och skuld.

95 PROCENT av aborter i Finland görs av ”sociala skäl”. Och här finns en låsning till 1960-talets revolutionära språk om kvinna, kropp och rätt – som i dag förhindrar en bra och nutida diskussion om abort.

Beslutet är kvinnans. Men utöver det tycks det vara ett tabu att på forskningens eller samhällets vägnar ställa frågor mera i detalj om vilka hennes skäl då är. Ställa frågor alltså, inte betvivla hennes bedömning eller val.

Så medan vi frejdigt forskar i det mesta i mänskligt liv har omständigheterna kring aborter förblivit vita fläckar i finländsk familje- och sexualforskning.

Fast sanningen är förmodligen även då att många män också här skulle komma i en dålig dager. Partners som utövade påtryckning, hotade, svek, eller inför det nya livet bara stack.

Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.