Kyrkan måste våga vara den som går före i kampen mot distraktionerna

Jag fick nyligen frågan om hur kyrkan kan vara relevant idag. Det är en vanlig fråga, och jag brukar vända på den och fråga varför det är så viktigt att kyrkan är just relevant. Är det inte viktigare att den är sann och trogen sin Herre och sitt uppdrag?

"Är det inte viktigare att den är sann och trogen sin Herre och sitt uppdrag? "

Men denna gång hade jag precis avslutat ett annat långt samtal, utgående från Johann Haris viktiga bok Stolen Focus, som handlar om hur media, teknologi och sociala medier konstant stjäl vårt fokus. Det går nu att påvisa att vi är betydligt sämre på att koncentrera oss, både som individer och som kultur, än för 10 år sedan. Eller hundra år sedan.

Jag tror vi delar denna erfarenhet: det blir svårare att orka läsa långa texter, när tempot sjunker i tv-serien vi tittar på tar vi fram telefonen och scrollar lite. Och nyhetscyklerna blir bara snabbare: skandalen som alla diskuterade på morgonen börjar vara ointressant redan framåt eftermiddagen.

"Hari visar att det här gör oss objektivt dummare."

Hari visar att det här gör oss objektivt dummare. Som individer och som samhälle. Vi blir distraherade och klarar inte av att ta tankegången till den punkt där vi verkligen tänker något viktigt. Politiken klarar bara av att fokusera på akuta kriser, inte på att upprätthålla grunderna för samhället. Vi hinner aldrig fram till att verkligen ta tag i hur vi ska stoppa klimatkatastrofen, för den är, trots fåglar som faller från himlen och hotande global matkris, liksom aldrig tillräckligt här och nu.

Distraktionerna handlar inte bara om notifikationer på telefonen. Det handlar också om en grundläggande förändring av arbetslivet där allt fler – från poliser till präster – sätter allt mindre av sin arbetstid på sitt egentliga arbete och allt mer på att rapportera, boka, koordinera. Och det finns ständigt ett nytt IT-system man behöver utbildas i att använda.

"Så när jag får frågan om kyrkans relevans känns frågan för stunden absurd. Finns det något i vår värld som är mer relevant är det vi gör i kyrkan."

Så när jag får frågan om kyrkans relevans känns frågan för stunden absurd. Finns det något i vår värld som är mer relevant är det vi gör i kyrkan? Nästan allt vi gör, från bön till långsam läsning av Bibeln och andra texter, till gemensam gudstjänst är ju aktiva övningar i att vara fokuserad. Vi beskriver ofta poängen med ett kristet liv som att lära sig rikta in hela sitt liv mot Gud. Och vad är detta riktande annat än en övning i koncentration?

Så kyrkan är kanske mer relevant än på länge. Alla dessa övningar i fokus är helt avgörande för vårt samhälle.

"Alla dessa övningar i fokus är helt avgörande för vårt samhälle."

Vi behöver inte fråga efter kyrkans relevans. Frågan vi behöver ställa oss är ifall kyrkan klarar av att leverera på människors förväntning på att kunna hitta platser och gemenskaper där distraktionerna släpper och det blir lättare att fokusera på det som är viktigt. Även vi som vill bära kyrkan lever ju distraherade liv.

Kyrkan måste våga vara den som går före i kampen mot distraktionerna. Vi har så goda förutsättningar. Därför behöver vi vara extra känsliga när distraktionskulturen, tillbedjan av det ständiga informationsflödet och den pockande längtan efter det nya tränger in i våra sammanhang.

Läs artikeln om Kyrkpressen nya kolumnist Patrik Hagman här: ”I Sverige är kyrkan lite inne”