”Jesus ger inte luddiga löften om vinkvällar för att sen fladdra vidare”

Skolgård fylld med människor. Parfymdoft och välsittande kavajer. Olikfärgade chinos och brunbrända ansikten. Kindpussar och dunkrygg. Korta uppdateringar kring sommaren i Nagu, Hangö eller St Tropez. Luddiga löften om att ses nån kväll. Jag bara nickar. Tog 15 år för mig att inse att vinkvällen bara är en kod för att kunna avsluta en konversation och fladdra vidare till nästa. Tog 15 år för mig att inse att ingen bryr sig fast alla ler och håller en om axeln när de talar.

"Ingen berättar om sommaren som sket sig för att en tonåring vägrade lämna sitt rum eller för att burn-outen kom direkt efter midsommarsnapsen."

De talar mycket och högt. Mycket skratt och fullständig frånvaro av sårbarhet. Ingen berättar om sommaren som sket sig för att en tonåring vägrade lämna sitt rum eller för att burn-outen kom direkt efter midsommarsnapsen. Ingen talar förstås om skilsmässan som låg mellan dem varje kväll, ingen talar om att det blev så mycket kall cava att resten av familjen packade ihop. Självklart talar man inte om det svåraste med flyktiga bekanta men om man aldrig talar om misslyckanden och besvikelser med nån, vad händer då?

Då händer ångest. Om verkligheten och fasaden har ett för stort avstånd trillar man lätt ner i ravinen och förlorar sig själv. Förlorar självförtroende, självkänsla och självrespekt som man kanske kompenserar med självcentrering och en image av felfri framgång. Förlorad självkänsla som man gömmer genom att ständigt ha distans till alla, inte släppa någon nära. I ensamheten växer skammen men hur talar man om något som ingen talat om med en? Man talar inte. Man tiger och tröstar sig kortsiktigt på annat sätt, hoppas att det ska gå över.

"Toxisk positivitet är när man inte heller kan bemöta andra människors svåra känslor utan ignorerar dem eller förminskar dem genom att ge löjligt enkla lösningar på komplexa problem. Råden är förödande."

Toxisk positivitet är när en person är glad inför andra fast hen egentligen mår dåligt. Toxisk positivitet är när man inte heller kan bemöta andra människors svåra känslor utan ignorerar dem eller förminskar dem genom att ge löjligt enkla lösningar på komplexa problem. Råden är förödande.

"När kyrkan är som bäst är den sensitiv och utgår från att människan är sårbar."

Jag tänker att kyrkan är motsatsen till den här skolgården. När kyrkan är som bäst är den sensitiv och utgår från att människan är sårbar. Sårbar och felbar men ändå älskvärd. Den tar smärtan på allvar och vet att beundran aldrig kan ersätta kärlek. Att framgång aldrig kan kompensera för ensamhet och att sanningen är vägen ur den. Vår frontfigur visar exempel med att tvivla, bråka och gråta offentligt. Han kan också hantera andras förtvivlan, ångest och uppgivenhet. Killen ger inte luddiga löften om vinkvällar för att sen fladdra vidare. Han står kvar tills man berättat färdigt om sommaren som inte blev som man hoppats och han står ut med att stämningen inte är så hejsan som på en kräftskiva. Ger hopp utan faderallan lej.