Kyrkans unika budskap

Det handlar om ett viktigt arbete som samtidigt är mycket konkret: tydliga skyltar och markeringar för var man kan sig fram, hindersfria kyrkor och församlingslokaler, tillräcklig belysning, textning av tal, användning av punktskrift, teckenspråk och klarspråk. För många människor är detta förutsättningar för att alls kunna delta i kyrkans verksamheter.

Men hur är det med kyrkans tillgänglighet på det mera immateriella planet? Kyrkan har ett budskap, men vilket är det budskapet och är det tillräckligt tillgängligt? För vem är budskapet ämnat i sista hand och hur tillgängligt kan det göras egentligen?
I dagarna har den amerikanska lutherska biskopen Robert Alan Rimbo besökt Finland. Biskop Rimbo har synpunkter på vad som är centralt då man vill göra kyrkans budskap mera tillgängligt. Enligt hans erfarenhet har kravet på kyrklig förnyelse ofta lett till ytliga förändringar som inte i längden påverkar exempelvis antalet kyrkobesökare.

Biskopens budskap är att kyrkan inte skall stirra sig blind på frågor om kyrklig tillväxt, spiritualitet eller kyrkliga verksamheter, även om dessa också har en roll i sammanhanget. I den stora mängden av olika kristna röster anser att Rimbo att de lutherska kyrkorna har ett budskap som är unikt. Det är att hålla fast vid nåden som en av de allra viktigaste aspekterna i kristen tro.

Man skulle tycka att om kyrkans verksamheter verkligen var genomsyrade av nåd och barmhärtighet så skulle folket flockas kring kyrkan och dras till den på samma sätt som många drogs till Jesus och hans lärjungar när det begav sig för tvåtusen år sedan.

Men inte heller då var det alla som gillade vår Herres budskap och även då som i dag var det många som inte ansåg sig ha något behov av en nådig, kärleksfull och barmhärtig Gud. De som drogs till Jesus var de sjuka, de utstötta, de svaga, de föraktade och de som inte hade något värde i samhällets ögon.

Kyrkan kommer aldrig att kunna tävla med andra samhälleliga aktörer om att vara den vackraste, starkaste, effektivaste, lönsammaste och mest prestationsinriktade organisationen.

Kyrkan och kyrkans verksamheter kommer alltid att vara märkta av sin Herres väg till korset. När människan tröttnat på att springa i ekorrhjulet, tröttnat på att fylla sitt liv med aktiviteter och prestation, när livet går i kras, när ingenting mera återstår att tro på eller hoppas på, då skall kyrkan finnas där som en öppen faders- och modersfamn.