Finns det en krigets sorg som går över alla gränser?

09.04.2022
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

SOLDATEN är inte längre ung. Han har redan några farbrorspoäng där han står i sin vägspärr. Uniformen är uppen­bart ny, influgen från väst kanske, med blågula ukrainska märken.

Striderna här har varit... så tunga, säger den lätt grånande mannen. Så börjar han gråta och vänder ryggen mot kameran.

I ett märkligt, stoiskt lugn vandrar ukrai­nare på tv fram genom apokalypsen. Nio­våningshusen står som sotiga, urblåsta skal, köpcentra har hamrats till grus, liken ligger intill sina cyklar.

Men de kämpande har ett jobb framför sig. Hur det går med dem själva, landet, världen, mänskligheten efter allt det här, det får vänta.

För oss andra, som inte just nu stirrar stint fram under kanten på en kevlarhjälm för att överleva, öppnas hisnande perspektiv. Europa förändras. Så här har allting inte vänt på väldigt länge.

FOLKTALAREN, aktivisten och den oliktänkande inser på en kulle utanför stan att det här för hans del inte kommer att gå väl. Han kan dö. Staden nedan­för sitter i en historisk väv som ska snärja den för en lång tid framåt. Den ska raseras, som Mariupol.

Den kristna påsktraditionen hastar förbi den tavlan ibland, på väg från palmsöndag till påsk: den där Jesus gråter över Jerusalem och dess öde.

(Ingen större profetism över det, men Jerusalems status kan ju faktiskt fort­farande taggas som på sociala medier: it’s complicated.)

"Vi borde också försöka se det som sker genom ett slags överstatlig sorg och ömkan, som ändå inte utesluter beslutsamhet."

FÖRFÄRLIGA, omänskliga, vidriga tablåer har spelats upp i spåren efter kriget i Ukraina. Våld, och skändning av oskyldiga, civila, barn.

I våra egna finlandssvenska bubblor läser vi ut förståelig vrede, spontant hat och förbannelser som växer sig nästan litterära ibland. Dunkar i ryggen av andra som också är skärrade och arga: väl rutet!

ÄNDÅ BORDE vi, och särskilt våra beslutsfattare nu, försöka se det som sker också genom ett slags överstatlig sorg och ömkan, som ändå inte behöver utesluta beslutsamhet.

Över att tonårssoldater kan ha beord­rats till massakrer. Över att kärnvapentillverkarna får nya beställningar. Över att ett ryskt folk förstummades till att bara se på när deras eget samhälle klappade samman och snart står i krig med sig självt.

Väl gråtet. Väl ömmat. Det behöver vi också kunna se att vi gjorde, när vi en dag har byggt upp det goda, och etablerat fred på nytt.

Jan-Erik Andelin

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02

SMÖRJELSE. Konfirmationen i Johannes församling i Helsingfors senaste söndag har väckt starka reaktioner då prästen smort konfirmanderna med krisma, det vill säga välsignad olja. Det har setts som ett främmande element i vår kyrka och smörjelsen kom som en överraskning för både konfirmander och föräldrar. 2.9.2022 kl. 17:59

ETT GOTT RÅD. Eva Frantz önskar att hennes 20-åriga jag hade vågat omfamna sin excentricitet lite mer – och åka ut och ha äventyr, för att ha något att skriva om senare. 31.8.2022 kl. 20:16

ÄRLIGHET. – Ju äldre jag blir desto mer har jag insett att livet är för kort för att inte våga vara lite mer ärlig och avklädd, säger evangelisten och bibelläraren Rigmor Holst. 31.8.2022 kl. 13:00

herdabrev. Efter tre år i biskopsgården i Borgå är Bo-Göran Åstrand ute med det traditionella herdabrevet. Han valde mejldialogens form och fyra huvudteman. 31.8.2022 kl. 10:00