Kriget i Ukraina: När det knyter sig i magen – gör det goda du kan

TA EN DAG i sänder. Undra hur din kompis på nätet har det. Sök sällskap och gemenskap. Ta fram modet att göra det du kan, även om det känns att det bara är lite. Det goda börjar som ett frö. Också när det är krig.

Vi publicerade nyligen prästen Claus Terlindens bönetext, tillägnad den märkliga dag, den 24 februari 2022, då ett krig i Europa bröt ut. Det är hans text som slutar med orden om fröet.

Redan förra veckan hörde vi tankar som spontant kom ur kyrkornas vardagsverklighet. Från unga på skribaläger, av ungdomsledaren, av honom som jobbar i Dragsvik, av Kårkullabrukarnas egen präst.

Nu har kriget nått Europa. För åratal framåt kommer vi sannolikt att mer än någonsin få tänka över vad som är varje människas egen insats mot hat och död, och för livet och det goda.

Det värker i kroppen. Knyter sig i magen. Ukrainakriget berör snabbt också oss. Nu är det mer än bara nya sparbössor, kontonummer och nya flyktingförläggningar. Den här gången kan vår trygghet som nation med långa, obebodda och sårbara gränser stå på spel, för ett oberäkneligt grannlands skull.

"Det finns ett tyst landskap som sällan får några rubriker. Det är där vi tar fram modet och gör det vi kan, också när det känns lokalt och smått."

Vi pendlar, mellan ett ångestfullt nyhetssurfande, och å andra sidan en vardag som ska rulla på. Men mellan det finns ett stort område vi sällan tänker på. Det är ett tyst landskap som sällan får några rubriker. Det är där som det tysta samhället tar fram modet och gör det goda vi kan. Det som ofta känns lokalt och smått, marginellt och pytte.

Det kan kännas som den lite tråkigare, slyigare och skuggigare delen av söndagspromenaden där det inte alltid finns så mycket vyer att tala om. Men det är en del av den lycka vi finländare sägs ha. En lycka som till omvärldens förvåning inte mäts i glam och skratt, utan i trygga inre förvissningar, lojalitet till andra människor och en känsla för vad som är rätt.

Det är där vår nation, vårt samhälle och även våra kyrkor byggs. Inför det nya läget, och kanske en dag inför radikalt förändrade förhållanden i vårt eget land.

"Det som inte kan köpas för pengar är resiliens, uthållighet och motståndskraft, rotade i grundläggande livsvärderingar, i livssyn eller tro."

VÄSTEUROPA har byggts lite ensidigt med ekonomi och dess tillväxt för ögonen. Inte bara den ryska aggressionsmakt som nu rullar på ukrainska vintervägar på dödens kalla larvfötter har sagt det. Också vänner från andra kontinenter påpekar ibland stillsamt att det finns värden vi har sålt ut, för att vi tror att gott liv i alla lägen bygger på vinst utmätt i pengar.

Därmed tror vi kanske också lite väl optimistiskt på att det är med våra ekonomiska straff och bankblockader ensamma som vi ska få arméer, vapen, idéer och svällande imperienationalism på knä. Det kan komma att visa sig att stå för det goda behöver handla om någonting mer som inte kan köpas för pengar. Om en resiliens, uthållighet och en motståndskraft som står rotade i mera grundläggande livsvärderingar, i livssyn eller tro.

"Fredens korn väntar redan i jorden."

DEN ERFARNA Rysslands- och Ukrainajournalisten Kerstin Kronvall skriver på sociala medier "som den mamma och famo jag är" att vi inte ska hänga på nyhetsflödena i ett nu. Någon gång per dag räcker. I stället uppmanar hon oss att också ta tid för att andas, äta, sova, röra på oss och se skönheten i livet.

En dag, ett ögonblick i sänder. Här kommer den livsvisdom som finns bevarad i välnötta psalmtexter. Kornet har sin vila djupt i frusen jord, som det också heter. Också fredens korn.

Det blir fred igen en dag.